Sverige behöver en nationell kollektivtrafikpolitik

EU:s klimatmål innebär att varje medlemsland måste minska sina utsläpp av växthusgaser. I en skrivelse till EU erkände regeringen nyligen att man inte kommer att leva upp till något av unionens mål i direktivet, vilket innebär att Sverige snarare än en föregångare kommer framställas som förbrytare.

Måste upplevas prisvärd 

Att inrikestransporter står för cirka en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och att över 90 procent av utsläppen från inrikestransporter kommer från vägtrafiken är faktum. Samtidigt vill 83 procent av invånarna se ökade satsningar på kollektivtrafiken enligt Svensk Kollektivtrafiks senaste undersökning. Samma undersökning visar också att kollektivtrafiken behöver upplevas mer prisvärd och tillgänglig för att få fler att välja att resa kollektivt.

Detta är oerhört beklagligt och innebär stora konsekvenser för klimatet, miljön och kommande generationer.

Med den nuvarande politiken som ensidigt gynnar bilismen på bekostnad av det kollektiva resandet kommer utsläppen fram till 2030 i stället att öka rejält. Detta är oerhört beklagligt och innebär stora konsekvenser för klimatet, miljön och kommande generationer.

Utan kollektivtrafik stannar ekonomin

Vi som är verksamma inom kollektivtrafiken vet att med en progressiv och framåtsyftande kollektivtrafikpolitik finns stora möjligheter att minska utsläppen och trängseln samtidigt som stora ytor i våra städer görs tillgängliga för att skapa trivsamma miljöer.

Vi ser kollektivtrafiken som en viktig samhällsservice, snarare än en tjänst på en marknad och vet att kollektivtrafiken är ett verksamt sätt att bygga och knyta samman samhällen så väl inom städerna som ute på landsbygden, och för den sociala rörligheten. Det skapar också förutsättningar för företagande, arbetstillfällen och hållbar utveckling. Utan kollektivtrafik stannar ekonomin.

De regionala kollektivtrafikmyndigheterna har huvudansvaret för trafiken inom sitt område och har under de gångna åren satsat stora resurser på att utveckla och öka det kollektiva resandet, med goda resultat. Tyvärr har inflationsekonomin och internationella oroshärdar kombinerat med förändrade resvanor efter pandemin tillintetgjort stora delar av de framsteg som gjorts, med stora ekonomiska konsekvenser för många av landets kollektivtrafikmyndigheter. Ökande kostnader kombinerat med minskade intäkter har därför tvingat många kollektivtrafikmyndigheter att dra ner på trafiken och samtidigt höja taxorna.

Dagens konkurrensutsatta modell med upphandlingar började införas i slutet av 90-talet och har sedan dess utvecklats bland annat genom den kollektivtrafiklag som kom 2012. Detta upphandlingsbaserade system har visserligen inneburit mer trafik, men tyvärr ofta på bekostnad av personalens arbetsmiljö. Många jobb präglas av osäkerhet, delade arbetstider, tuffa arbetsvillkor och bristande möjligheter till inflytande och närvarande ledarskap. Utan personal stannar kollektivtrafiken med allvarliga effekter på samhällsfunktioner och välfärd. Därför behövs en aktiv politik på alla nivåer för att utveckla och förändra villkoren för de som arbetar i branschen. På den nationella nivån är det viktigt att skapa förutsättningar och stödsystem som underlättar kollektivtrafikens funktion och att fler väljer att resa kollektivt.

Är regeringen beredd att anta utmaningen? 

Kollektivtrafiken är en regional angelägenhet, och ska det fortsätta vara, men mot bakgrund av ovanstående anser vi att den totala avsaknaden av nationella ambitioner och politiska förslag från regeringen är anmärkningsvärd. Kollektivtrafiken är ett flerfunktionellt instrument med potential att bidra till att Sverige når både de ekonomiska, ekologiska och sociala målen, vilka i grunden är ett nationellt åtagande. 

Det torde vara av gemensamt intresse även för staten att bidra till den gröna omställningen inom persontransporter. Genom målinriktade och långsiktiga åtgärder kan vi få fler att resa kollektivt och se till att kollektivtrafiken blir mer prisvärd samtidigt som vi bidrar till att personalförsörjningen och arbetsvillkoren förbättras.

En nationell politik bör riktas mot åtgärder som sänker kostnaderna, stimulerar hållbar stadsutveckling och grön omställning i hela landet. Några åtgärder vi ser som självklara i en nationell kollektivtrafikpolitik är ett färdmedelsneutralt reseavdrag som inkluderar kollektivt resande, stöd till investeringar på fordon, depåer och stöd till storstadsåtgärder i den nationella planen. Slutligen, formulera ett nationellt mål för kollektivtrafiken!

Vågar ni anta utmaningen, regeringen?