Ulf von Sydow: Skogspolitiken har misslyckats

Av: Ulf von Sydow
Sakkunnig i Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992:76), tidigare ordförande Svenska Naturskyddsföreningen, ansvarig för framtagandet av Naturvårdsgränsen i fjällnära skog, styrelseledamot Naturskyddsföreningen Jämtland Härjedalen

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvists stopp gällande nyckelbiotopsinventeringar i nordvästra Sverige har startat en stor polariserad debatt. Det var ett oväntat och plötsligt beslut som i ett slag raserade mycket av en bräcklig förtroendeallians mellan ekologiska företrädare och produktionsföreträdare gällande skogsbruk i naturvårdsmässigt värdefulla skogar. Skogsstyrelsen skriver i två nyutkomna rapporter (Biologisk mångfald i nyckelbiotoper, rapport 4, mars 2017) att "nyckelbiotoperna har en stor betydelse för naturvärdena och artbevarandet" och i rapport 6 från september 2016, Nulägesbeskrivning om nyckelbiotoper: "I nordvästra Sverige finns en relativt hög andel naturskogsartade skogar med olika former av skoglig kontinuitet. I skoglig statistik utmärker sig området genom att förekomst av gammal skog är betydligt större än i resten av landet."

Beslut i strid med riksdagens mål

Klicka för att förstora. Källa: Så når vi miljömålen i Jämtlands län, Länsstyrelsen Jämtlands Län

Det är dessa värdefulla skogar som Skogsstyrelsen nu slutar att registrera samtidigt som den årliga uppföljningen av riksdagens beslutade miljökvalitetsmål för miljömålet Levande skogar 2017 slår fast att "I nordvästra Sverige finns landets största förekomster av skogar med lång kontinuitet. Dessa naturskogsartade skogar är mycket betydelsefulla för biologisk mångfald och påverkas starkt av avverkning. Hur dessa skogar behandlas är en viktig faktor för framtidens Levande skogar." Herman Sundqvist har nu öppnat upp för en forcerad avverkning av de sista kontinuitetsskogarna i nordvästra Sverige, helt i strid med riksdagens mål, se figur avseende Jämtlands län.

Skogsägarrörelsen i aktuellt område har lobbat hårt mot nyckelbiotopsinstrumentet under senaste året vilket framgår av artiklar i t ex Norrskogs medlemstidning och i krönikor skrivna av LRF-företrädare i området. Skogsägarrörelsen skriver bl a på DN debatt den 13 april: ”En inventeringspaus innebär inte ett hot mot Sveriges rika biologiska mångfald”. Vilken grund som finns för det påståendet framgår inte.

Planetens gränser överskrids

I tidskriften Science publicerades 16 januari 2015 en uppdatering gällande planetens nio hållbara gränser, Planetary boundaries: Guiding human development on a changing planet. Bakom artikeln står 18 välmeriterade författare däribland professorerna Will Steffen och Johan Rockström, Stockholm Resilience Centre. Av de nio gränserna är fyra överskridna och två av de överskridna, klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald, betecknas som ”core boundaries” med innebörden att överskridandet riskerar ”att driva jordsystemet in i ett nytt tillstånd”.

Den dramatiska utveckling som under senaste åren skett och nu sker i Arktis bör leda till besinning och eftertanke gällande hela det globala systemets sårbarhet gällande såväl de fysikaliska som de biologiska parametrarna. De klimatscenarier som FNs klimatpanel har för kommande sekelskifte ser vi redan nu ske på jordens hätta. Och när vi pratar Arktis talar vi mest om den värme som tryckts upp under senaste vinter och den snabba avsmältningen av havs- och landisarna. Den stora metanfrigörelse från tidigare frusen mark som nu börjar ge sig tillkänna kommer att accelerera den globala temperaturstigningen ytterligare.

Två sidor av samma mynt

Bevarandet av biologisk mångfald och hur skogsmarken används samt klimatförändringar är två sidor av samma mynt. Det kan inte tillåtas vara antingen eller. Ekosystem och biologisk mångfald är ett av FNs 17 utvecklingsmål och bekämpa klimatförändringarna är ett annat. En långsiktigt hållbar användning av naturresurser och ekosystemtjänster är en viktig faktor för att människor ska kunna ta sig ur fattigdomen permanent där t ex avskogning är centralt för båda dessa FN-mål. De två målen har samma dignitet i FN systemet. Vi måste se på jorden som det sammanvävda ekosystem det är tätt interagerande med de fysikaliska och geovetenskapliga parametrarna där vi människor som nu är verksamma har ett mycket stort ansvar för det arv vi lämnar efter oss. Nordvästra Sveriges skogar är en del av denna sköra planet.

Inget nytt problem

Situationen för de skogsområden debatten handlar om är inte ny. Den ”naturvårdsgräns” som jag drog upp genom hela svenska fjällkedjan i slutet på 1980-talet – med innebörden hit men inte längre – är fortfarande giltig som styrinstrument inom det skogliga certifieringssystemet. Jag var sakkunnig i den skogspolitiska utredningen Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992:76) och jag skriver där i ett särskilt yttrande:

"Om utredningens förslag blir vägledande för vår framtida skogspolitik kommer den biologiska utarmningen av våra skogar att fortsätta. Sverige kommer inte att kunna leva upp till sina internationella åtaganden på naturvårdsområdet och heller inte till de miljö- och naturvårdsmål som fastställts av riksdagen. Hänsyn till naturen blir även i framtiden ett i praktiken frivilligt åtagande och inte en skyldighet för skogsmarkens brukare. Den laglöshet som i praktiken råder och som varit en avgörande faktor bakom den utarmning utredningen beskriver, kommer att bestå."

Hur det har blivit med den förda skogspolitiken framgår bl a i den årliga uppföljningen av riksdagens beslutade miljökvalitetsmål för miljömålet Levande skogar 2017. Där står också, utöver citatet längre upp i artikeln, att läsa: I genomsnitt har cirka 200 hektar registrerade nyckelbiotoper per år avverkats helt eller delvis sedan år 2003.

Det är trist att behöva konstatera att tyvärr fick jag rätt. Den skogspolitik som riksdagen beslöt om för 25 år sedan med frihet under ansvar och att likställa produktion med bevarande har misslyckats när det gäller bevarandet av de sista kontinuitetsskogarna i landet. Det är så sorgligt, genuint sorgligt.