Vart tog lärarna vägen, Agenda?

Tack och lov hade Agendaredaktionen inte anammat det upplägg som partiledardebatten i TV4 hade för några veckor sedan där all politik skulle snuttifieras till talepunktskorta inlägg på 30 sekunder. I söndags var det främst en utfrågning av forskare i skolrelaterade frågor och de åtta riksdagspartiernas skolpolitiska talespersoner. Deltagarna fick föra sina resonemang till punkt, vilket säkert uppskattades av alla inblandade, tv-tittarna inkluderade.

Perspektiv saknades

Lärarna var ett av ämnena i programmet. Fokus riktades mot lärarbrist och yrkets attraktivitet. Synnerligen intressanta och viktiga frågor. Men här saknades ett avgörande perspektiv. Under hela sändningen varvades utfrågningen av politiker med resonemang från forskare och röster från olika elever. Men vi som jobbar i skolan; lärare, kuratorer, speciallärare, specialpedagoger, fritidspedagoger med flera hördes inte (med undantag av ett arkivinslag från 1981 med en lärare).

Trots att vi varje dag möter den verksamhet som våra politiker är ansvariga för fanns inte någon representant från oss för att ge våra perspektiv på frågorna. Imponerande dåligt av agendaredaktionen. Men å andra sidan kanske det för alla närvarande i studion var enklare att prata om skolan än med dem som arbetar i den.

Reglera undervisningstiden

Måhända hänger avsaknaden av röster från lärare ihop med att ingen (vare sig programledare, forskare, beslutsfattare eller elever) lyfte frågan om lärarnas undervisningstid. De flesta lärare vill undervisa. Det är därför man utbildar sig till lärare. Man brinner för sina ämnen, för att ge nya generationer kunskap och vill utveckla barn och ungdomar. För några är bättre karriärvägar inom läraryrket viktigt, men för merparten handlar det om att kunna vara kvar i undervisningen med rimliga villkor.

Det bådar gott inför valårets fortsatta skoldebatt.

Undervisningstiden är ingen perifer fråga, det är en av de skolpolitiskt mest centrala reformerna som Lärarnas riksförbund driver. Det som fanns förut, ett maxtak för hur mycket undervisning som ingick i en lärartjänst, finns inte i dag. Det betyder att det kan se väldigt olika ut beroende på huvudman och skola hur mycket undervisningstid en lärare har i sin tjänst. Att ha en rimlig balans mellan undervisningstid, planerings- och förberedelsetid samt övriga kringuppgifter är otroligt viktigt och givetvis relevant för att lärare ska hålla sig kvar i yrket och med andra ord också betydelsefullt för yrkets attraktivitet.

Tydliga skiljelinjer

Såväl söndagens Agenda som andra skolpolitiska utspel från beslutsfattare som skoldebattörer visar dessvärre på att många verkar ha gett upp hoppet om en bra skola för alla och ett samhälle som håller ihop. Somliga ägnar sig åt att lappa och laga i systemen och andra bejakar uppdelning och segregation allt mer öppet.

Tack och lov finns det också politiska krafter som vill göra något åt att de bakomliggande orsakerna till att skolsegregationen och kunskapsklyftorna ökar och som vill kämpa för en bra skola för alla barn och ungdomar. Söndagskvällens klarast lysande stjärna var utan tvekan Vänsterpartiets Daniel Riazat. Det framstod med önskvärd tydlighet att han besitter den sällsynta egenskapen att kombinera skicklig retorisk förmåga med djupa kunskaper i sakområdet samt grundar sina ställningstaganden på en gedigen samhällsanalys. Det bådar gott inför valårets fortsatta skoldebatt.