Civilsamhället behövs på nya platser för att möta dagens unga

Det var med stor glädje vi läste Magnus Karlssons och Johan von Essens debattartikel om civilsamhällets betydelse för ungas psykiska hälsa. Som ledare för Equmenia, en kristen barn- och ungdomsorganisation, representerar vi en av de organisationer som författarna menar har tydliga meningsbärande perspektiv. Vi tillhör således de 10 procent av ungdomsorganisationer som har möjlighet att erbjuda unga människor mening och möjliga svar på livets stora frågor, vilket främjar psykisk hälsa. Detta är naturligtvis något vi själva också tror och arbetar för.

Samtidigt kan vi konstatera att vi ändå delar flera av de utmaningar som Karlsson och von Essen lyfter. I vår organisation ser vi antalet medlemmar minska samtidigt som antalet deltagare (aktiva i verksamhet som inte är medlemmar) ökar. Skapandet av alternativa former för medlemskap kan ses som ett försök att hantera en ny verklighet där medlemskap fått en svagare betydelse och därmed blivit svårare att motivera.

Behovet att få möta människor från andra platser än sin hemort fyller unga i dag på nya sätt, exempelvis genom digitala möten.

Föreningsmodellen upplevs inte lika nytänkande i dag som den gjorde på 1800-talet. Vi tror att ett medlemskap kan vara en positiv del i att bygga en trygg identitet som ung och vi letar efter nya vägar att skapa det värdet. Därför har vi de senaste åren börjat använda oss av konsensusmetoder i vårt beslutsfattande. Ett spännande arbetssätt som främjar delaktighet och ökar möjligheterna att alla får göra sina röster hörda.

Ser en ny verklighet

Vi ser i dag också en ny realitet där unga människors identitetsskapande byggs på ett annat sätt än tidigare. Det är primärt den lokala samhörigheten som utgör identitetsmarkören snarare än tillhörigheten till en större rörelse. Behovet att få möta människor från andra platser än sin hemort fyller unga i dag på nya sätt, exempelvis genom digitala möten.

Här behöver vi och andra ungdomsorganisationer hitta vägar att möta dagens unga på. Ur det perspektivet kan smörgåsbordet med olika alternativ fylla en positiv funktion. Ett exempel är vår verksamhet Equmenia Gaming, där personal och ideella möter unga på en plats där de redan finns och ger dem ett nytt utrymme för meningsskapande och gemenskap.

Behövs förståelse

En ytterligare utmaning som vi står inför i rollen som meningsskapande organisation är utmaningen med att lyfta existentiella frågor i dagens sekulära samhälle. Trots att samhället i dag är mer mångkulturellt och tolerant, så är det långt ifrån fördomsfritt.

Det händer att medlemmar i våra föreningar blir ifrågasatta av lärare i skolan för att de deltar i vår verksamhet och på andra håll kan föreningar få bidrag indragna för att en ledare läser scoutbönen tillsammans med de scouter som vill. Detta samtidigt som vi i mötet med unga människor ser att deras genuina frågeställningar om livets frågor och funderingar har ökat.

Här behöver politiker, skolpersonal och andra som interagerar med civilsamhället och möter ungdomar inte reagera på frågor om tro med skepsis eller misstro utan med en öppenhet och nyfikenhet. Vill vi främja ungas psykiska hälsa kan vi inte som vuxna ducka för livsfrågorna eller ifrågasätta deras plats i aktiviteter för unga.

Välkommet

Det är välkommet att Karlsson och von Essen lyfter dessa frågor då behovet av att prata om ungas psykiska hälsa är stort. Vi hoppas att även svenska politiker kan inse det som WHO redan gjort, att existentiell hälsa är viktigt för människors välbefinnande och omsätta det i handling. Förhoppningsvis kan detta samtal fortsätta och fördjupas, så att nästa generation finner mening, engagemang och lär oss att psykisk hälsa är en viktig fråga för oss alla.