Går det att lita på Billström när det globala havsavtalet avgörs?
Inför FN:s havsförhandlingar kan man fråga sig om utrikesminister Tobias Billström (M) delar samma obrydda inställning till livet i havet som den före detta statssekreteraren PM Nilsson. Det skriver Sandra Lamborn, talesperson för havsfrågor på Greenpeace.
Sandra Lamborn
Talesperson för havsfrågor på GreenpeaceDet var många som jublade i december förra året, när världens ledare på FN:s globala möte för biologisk mångfald i Montreal kom överens om att 30 procent av land och hav ska skyddas från ytterligare förstörelse. Även om detta beslut innehåller en rad oklarheter, med bristande konsensus om finansiering och många vaga paragrafer, så är det fortfarande en seger.
Regeringens hållning väcker oro
Men för att minst 30 procent av havet ska kunna skyddas krävs framgång på de kommande FN-förhandlingarna om ett globalt avtal för havet utanför nationell jurisdiktion. Dessa enormt viktiga, och för de flesta helt okända förhandlingar, återupptas den 20 februari och under två veckor ska det avgöras hur världen ska kunna reglera och skydda internationellt vatten, vilket 60 procent av haven räknas till.
Vår nye utrikesminister Tobias Billström (M) är ansvarig för Sveriges delegation i mötet och därav ytterst ansvarig för den svenska positionen och vad Sverige gör – eller inte gör – för att arbeta fram ett starkt avtal. Alla är värda en ärlig chans, men med tanke på hur den nya regeringen hittills positionerat sig i klimat- och miljöfrågor är det med viss oro miljörörelsen och forskarvärlden inväntar Billströms agerande i frågan.
Bristande insikt om situationens allvar
En händelse som spädde på oron för regeringens Kristerssons ambitionsnivå vad gäller hav och marina ekosystem är den före detta statssekreteraren PM Nilssons upprepade tjuvfiske av den starkt utrotningshotade ålen. Att ursäkterna från både Nilsson själv och statsministern endast fokuserade på att det var dumt att ljuga om det, och inte det faktum att det är djupt problematiskt att medvetet döda exemplar av en utrotningshotad art, vittnar tyvärr om en brist på insikt av situationens allvar för den biologiska mångfalden under vattenytan. Frågan inför FN:s havsförhandlingar blir om Tobias Billström delar samma obrydda inställning till livet i havet?
Tiden för Billström och regeringen att visa att man bryr sig om livet i havet är nu.
Kommer Billström exempelvis ens att resa till New York? Forskarvärlden är överens att minst 30 procent av det öppna havet måste skyddas senast 2030. Det skulle innebära en ökning med 27 procent, som ska genomföras på sju år. Ska detta bli verklighet måste den kommande förhandlingsrundan leverera ett starkt och tydligt avtal.
Tiden för Billström och regeringen att visa att man bryr sig om livet i havet är nu. Vi hoppas att regeringen tar sitt ansvar för förhandlingarna och gör sitt yttersta så att ett starkt och rättvist avtal, som också i praktiken kan skydda livet i våra hav, kommer på plats i New York.
Etablera en rättvis mekanism
Det innebär att Billström måste se till att:
- Rätt infrastruktur kommer på plats från början. Utan det finns inga förutsättningar för ett starkt avtal och de områden som ska skyddas riskerar att sluta som pappersparker. Detta innebär exempelvis att ett FN-organ med mandat att skapa, övervaka och förvalta skyddade områden behöver etableras som en del av avtalet.
- Länder i det globala syd måste få det ekonomiska och tekniska stöd de behöver för att genomföra avtalet. Utöver det måste en rättvis mekanism för användandet och delandet av marina genetiska resurser (MGR) etableras, så att även fattiga länder får rätt till att ta del av de marina genetiska resurser som finns i vatten utanför deras kuster.
Sverige har en möjlighet att påverka förhandlingarna, men då behöver utrikesminister Tobias Billström vara på plats under mötet och driva Sveriges och EU:s position.