M: "Regeringens klimatpolitik är globalt ansvarslös"

Av: Gunnar Hökmark
europaparlamentariker (M)

Regeringen och Miljöpartiets klimatpolitik är en bluff som silar mygg och sväljer kameler. Genom att driva på en förtidspensionering av tre svenska kärnkraftsreaktorer till förmån för nationella symbolfrågor drar man undan mattan för Sverige som ledande i Europas klimatarbete.

Symbolpolitik

I stället för ett europeiskt perspektiv som kan ge omfattande utsläppsminskningar har Miljöpartiet prioriterat symbolpolitik som subventionerade elcyklar, flygskatt och beskattad veckohandel med bil, samt ständigt förändrade skatteregler för bilar. Det är en politik som i bästa fall marginellt minskar utsläppen i Sverige, men som leder till större fortsatta utsläpp i Östersjöregionen.

Högre skatt på flygbiljetter leder inte till mindre utsläpp, bara till färre resande på flygplanen, sämre infrastruktur och sämre möjligheter att investera i nya bränslen. Det är inte genom miljarder till enskilda insatser i Sverige som vi minskar de globala utsläppen, utan genom en fungerande europeisk energimarknad och teknisk utveckling.

Europeiska Energiunionen

Förtidspensioneringen av svensk kärnkraft motsvarar hela Polens förnyelsebara elproduktion, omkring 20 terawattimmar, en jämförelse som är nödvändig för att förstå hur mycket nytta som går förlorad.

Under sommaren slutförde jag tillsammans med andra förhandlingarna om den europeiska Energiunionen. Den kräver en snabb utveckling av förnyelsebara energikällor som sol, biobränslen och vind, men också att vi utnyttjar den koldioxidneutrala kraftproduktion som redan finns – kärnkraften.

På det viset kan Europa uppnå Parisavtalets mål om minskade utsläpp och samtidigt visa att en grön ekonomi är förenlig med tillväxt och utveckling. Energiunionen innebär att Sverige är en del av en europeisk energimarknad, där Sverige kan bidra till minskade utsläpp i övriga Europa, inte minst fossilintensiva Baltikum och Polen.

Kärnkraftsavvecklingen får konsekvenser

Förtidspensioneringen av svensk kärnkraft motsvarar hela Polens förnyelsebara elproduktion, omkring 20 terawattimmar, en jämförelse som är nödvändig för att förstå hur mycket nytta som går förlorad. De reaktorer som nu avvecklas hade kunnat utgöra en långsiktig grund för Europas klimatansträngningar.

När ungefär en tredjedel av kärnkraften avvecklas får det konsekvenser. Det senaste året har Karlshamns oljekraftverk, som är en del av effektreserven, använts för att täcka upp underskottet.

Det är bra att vi har en effektreserv, men det finns ingen logik i att avveckla koldioxidfri kärnkraft och ersätta den med olja, som under 14 timmars aktivitet och cirka 400 producerade megawattimmar släpper ut lika mycket som 22 flygresor med 100 passagerare mellan Bromma och Gällivare.

Globalt oansvarigt

Professor John Hassler har räknat på vilken storleksordning det handlar om. En ökning av svensk elkraftsproduktion med 1 procent skulle kunna hjälpa Polen minska utsläppen med ungefär 1,3 miljoner ton koldioxid per år, vilket motsvarar de årliga utsläppen från 600 000 nya personbilar.

Elen från en kärnkraftsreaktor motsvarar 5 gånger så mycket, det vill säga 3 000 000 bilar, och tre reaktorer motsvarar 9 miljoner bilar. Det visar vilken stor betydelse Sverige kan ha för att minska utsläppen i norra Europa, beroende på överföringskapacitet. Att regeringen prioriterar subvention av elcyklar är ansvarslöst i ett globalt perspektiv.

CO2-utsläppen har ökat

Samtliga expertmyndigheter har visat på att Miljöpartiets och Socialdemokraternas politik är ineffektiv. Det är därför inte underligt, men likväl ett misslyckande, att koldioxidutsläppen enligt Statistiska centralbyrån har ökat sedan de rödgröna kom till makten. Genom att bortse från den europeiska efterfrågan på alternativ till olja, kol och gas gör man en än större felprioritering.

Det är sant att fem myror är fler än fyra elefanter, men lika sant är att fyra elefanter väger mycket mer än myrorna. Miljöpartiet har ännu inte insett det.