Den ”gröna” omställningen är en smutsig historia

Genom den europeiska gröna given och handlingsplanen för råvaror har EU-kommissionen aviserat en inriktning som innebär ett dramatiskt ökat antal nya gruvprojekt både inom och utom Europa. Den ”gröna” omställningen är en svart och smutsig historia som drivs av intressen utanför civilsamhället och som följs av miljöförstöring, förlust av biologisk mångfald, brott mot mänskliga rättigheter, stora koldioxidutsläpp, korruption, ökad ojämlikhet och föroreningar av vattendrag.

Sveriges EU-parlamentariker har vid tidigare tillfällen lyckats driva EU-politiken åt rätt håll. Vågar vi hoppas att de även tar täten när det gäller att reglera användandet och utvinning av metaller och mineral?

Uppropets rekommendationer

I ett upprop med mer än 180 organisationer och forskare från 36 länder har vi undertecknat ett dokument som utgör en analys av det ohållbara i EU:s planer tillsammans med rekommendationer för hur EU kan vända situationen mot en mer rättvis och hållbar framtid. Texten i sin helhet med underskrifter finns här.

Vi har också skickat en enkät till Sveriges samtliga EU-parlamentariker där de ombeds redovisa sina uppfattningar om uppropets rekommendationer. Vi har bett dem att ta ställning till dessa nio förslag:

1. Lagstifta om lokalsamhälles rätt att säga nej till gruvdrift. Värna lokalsamhällens rätt att säga nej till gruvdrift. Människors hem, marker och vatten är inte offerzoner. Obalansen av makt mellan gruvbolag, stater och lokalsamhällen underminerar de demokratiska principer som utgör grundpelare i vårt samhälle.
2. Minska konsumtionen i linje med planetens gränser. Orsaken till klimatkrisen finns i det utopiska kravet på ständig tillväxt och utvinning av jordens ändliga resurser. Överkonsumtionen, där digitalisering och kryptovalutor utgör särskilda slukhål måste begränsas. EU behöver införa strategier för nerväxt och en rättvis andel av den globala konsumtionen.
3. Stärk EU:s lagar för miljö och mänskliga rättigheter. Föreställningen om att det inom EU, och i Sverige, finns en stark lagstiftning för miljöskydd stämmer inte. Det finns otaliga exempel på hur svensk lagstiftning varken förmår att skydda miljön eller utkräva ansvar av lagöverträdare.
4. Avbryt exploateringen av tredje världens länder. Handelsavtal måste utformas med utgångspunkt att förbättra mänskliga rättigheter och lokalsamhällens rätt att säga nej till oönskade gruvprojekt. Den mekanism som ger gruvbolag rätt att stämma stater om striktare miljölagar införs måste tas bort ur existerande avtal.
5. Prioritera och stärk policyer för cirkulär ekonomi. Den svenska regeringens anslag för cirkulär ekonomi är lovvärda, men cirkulär ekonomi har ett enda syfte, att minimera jungfrulig gruvbrytning. Det håller inte att i statliga utredningar om gruvor införa direktiv som går mot detta syfte, där förslagen inte får försämra investeringsklimatet för gruvindustrin.
6. Åtgärda gammalt gruvavfall. Övergivna gruvprojekt över hela Europa fortsätter att skada lokalsamhällen med omgivningar. Dessa måste saneras och dokumenteras i gemensamma databaser, som är offentligt tillgängliga.
7. Avbryt subventionering av gruvbrytning. Gruvbolag gynnas av att subventioner från EU kanaliseras i forskningsprojekt av tveksamt offentligt värde och ofta utan att utvärdering av miljöpåverkan gjorts.
8. Upplös odemokratiska industriallianser. Allianser, som European Raw Material Alliance, som ger makt och inflytande åt företag med ekonomiska intressen i gruvindustrin och där civilsamhällets röster hålls utanför beslutsprocesser har ingen plats i ett demokratiskt, transparent EU.
9. Behandla metaller och mineral som gemensamma allmänna tillgångar. I stället för att behandla mineral och metaller som kapitalresurser som enkelt kan utvinnas och göras till handelsvaror, bör EU:s politik utgå från att de är gemensamma allmänna tillgångar som har störst värde lämnade på plats.

Kan EU-politikerna ta täten?

I hela Sverige, i Europa och i resten världen hyser människor och lokalsamhällen oro för gruvbranschens upptrappade frammarsch. Det är av största betydelse vilka vägval den Europeiska unionen gör. Sveriges EU-parlamentariker har vid tidigare tillfällen lyckats driva EU-politiken åt rätt håll. Vågar vi hoppas att de även tar täten när det gäller att reglera användandet och utvinning av metaller och mineral?