Orimligt långa handläggningstider hos Jordbruksverket skadar landsbygden

Långa handläggningstider hotar måluppfyllelsen för EU-stöd som ska fördelas till Sveriges landsbygder enligt Leadermetoden. Totalt handlar det om 1,7 miljarder kronor som ska fördelas under åren 2023-2027. Tanken är att generera utvecklingsprojekt som prioriteras utifrån lokala behov – med det ideella engagemanget som accelerator.

Projekt som skaver

Jordbruksverket är förvaltande myndighet, men Leader vilar på en struktur med lokala styrelser och kontor i 40 geografiska områden runtom hela Sverige. En utvärdering av den tidigare programperioden visar att metoden fungerar. Det tydliga avstampet i landsbygdernas lokalsamhällen ger resultat, bygger tillit och tar EU till köksbordet genom dess vardagliga relevans.

Projekten levererar lösningar inom områden som beredskap, digitalisering och entreprenörskap – på platser som nästan aldrig har rätt skala för andra EU-fonder eller nationella insatser. Gott så – och ändå skaver det.

Handläggningstiderna hos Jordbruksverket är orimligt långa. Räkna med ett år från ansökan till projektstart. Därför ser vi nu en växande tvekan till att ansöka om pengarna, vilket hotar de mål som regeringen själv satt upp. Också likviditetsproblemen blir omfattande, vilket drabbar ideella föreningar extra hårt.

Risk för pyspunka

Problemen har flera orsaker. Programperioden fyller snart två, men fortfarande pågår handläggning i två perioder samtidigt. Och fortfarande pågår anpassning till den nya. Både genom utbildning och tidskrävande dubbelhandläggning – som innebär att handläggare kontrollerar andra handläggare tills de kan godkännas som… handläggare. Mest allvarligt på sikt är att den nya programperioden kommit med fler regler och mer kontroll (alla löften om det motsatta till trots) till ett redan hårt plågat system.

Tillit slår över i misstro, när beslut dröjer och blanketthögen växer.

I det läget räcker det inte att handläggarna gör vad de själva kan. Nu riskerar vi att goda idéer aldrig genomförs och pyspunka när luften sakta går ur föreningar och byalag runtom i landet. Tillit slår över i misstro, när beslut dröjer och blanketthögen växer.

På sikt hotas legitimiteten och hela finansieringsmodellen när kommuner och regioner som i dag lägger en tredjedel av pengarna i potten, inte längre accepterar statens bristande kapacitet. Jordbruksverket känner till problemen, men är den spindel som både spinner nätet och sitter fast i det. Även regeringen är väl insatt.

Under 2025 får Jordbruksverket 50 miljoner extra i anslag. Tyvärr är det ingen enkel lösning när behoven är stora inom flera områden. Eller när vissa frågor regleras via förordning, och därför prioriteras högre. Som under hösten då resurser styrs från handläggning av Leader till handläggning av stöd för skolmjölk.

En absurd situation

Sverige behöver hantera både skolmjölk och lokal utveckling. Dagens situation är absurd. Jordbruksverket och regeringen måste agera nu – men på sikt krävs också strukturella förändringar. En sådan bör vara att delegera betydande ansvar till Leaderområdena. En annan är att samla Leader under ett eget och mer anpassat regelverk, i stället för att som i dag hanteras tillsammans med de mycket större jordbruksstöden. Genom det kan också revisionen bli mer ändamålsenlig.

Landsbygdernas civilsamhällen är viktiga för att vi ska kunna möta framtiden i tider med högt omvandlingstryck – och för att fylla det vakuum som uppstår när det offentliga är på reträtt. Leader bidrar i dag till förmågan att göra just det. Men hur länge till?