PM Nilsson kom billigt undan – i Finland hade han behövt böta en halv miljon för ålfisket

Statssekreterare PM Nilsson har under många år olagligen fiskat ål, en utrotningshotad art, samtidigt som han offentligt har kritiserat bestämmelserna kring fiskeförbudet.

Tveksamt budskap från statsministern

Denna brottsliga handling väcker en mängd frågor. Dels om regeringens syn på miljö, miljöbrott och hårdare tag mot brott. Dels om regeringens syn på artutrotning och biologisk mångfald, i jämförelse med andra EU-länder. Men också statens bedömning av tjänstemännen och deras oförvitlighet.

Statsministerns budskap beträffande PM Nilssons överträdelser av fiskeförbudet för ål står i stark kontrast till kraven vid rekrytering av handläggare och lägre tjänstemän i statliga myndigheter, som hela tiden skärps. Exempelvis sker säkerhetsprövningar och hård kontroll av medarbetarnas eventuella bisysslor samtidigt som krav på personlig lämplighet väger över jämfört med meriter vid rekrytering.

Statssekreterarens brottsliga ålfiske i strid med gällande bestämmelser borde därför självklart ha vägts in vid bedömningen av hans personliga lämplighet för uppdraget eftersom statsministern kände till brottet. Men i takt med befattningars stigande betydelse i tjänstehierarkin minskar kontrollen av personlig lämplighet. Svenska myndigheter gör sårbarhetsanalyser gruppvis där triviala exempel såsom handläggares bricklunch hos ett tillsynsobjekt lyfts fram som sårbarhetsgrundande kopplat till otillbörlig påverkan. Med kännedom om denna noggrannhet i normala fall, hur ska PM Nilssons upprepade brottslighet bedömas? Var finns proportionerna?

Billiga böter

När det gäller synen på miljöbrott kan Sverige jämföras med Finland och Spanien. I Finland sätts värdet på en ål till 3 510 Euro. PM Nilsson fick drygt 38 000 kronor i böter, i Finland hade beloppet varit 587 574 kronor. I Spanien dömdes en man som begått brottet att ha försökt smuggla ut 65 kilo babyålar till Marocko till 15 månaders fängelse och 7,2 miljoner euro i böter. 

PM Nilsson fick drygt 38 000 kronor i böter, i Finland hade beloppet varit 587 574 kronor.

Skandalen ger också politiskt eko. Ljugandet är sanktionerat av statsministern, eftersom han kände till de upprepade brotten. Bedömningen att det ”inte var så farligt, handlar om tidigare felaktigheter” är häpnadsväckande. Senaste olagliga fisket, vilket refereras till som ”felaktighet”, skedde hösten 2021. Måste brott pågå för att statsministern ska anse att det kanske kan påverka rekryteringen?

Ålen har det oerhört svårt. Överfiske och dammar utan möjlighet till passage för ålyngel och bristen på möjligheter för vuxna ålar att undvika död vid passage av vattenkraftverkens turbiner, som fungerar som en stavmixer för ålens vidkommande, gör att arten riskerar att ha försvunnit inom några få decennier. En mycket viktig åtgärd är att miljöanpassa samtliga svenska vattenkraftverk, lösningar finns sedan länge. Frågan är hur man ska se på den paus av miljöprövningarna av vattenkraften som regeringen nu beslutat?

Orimliga prioriteringar

Pausen sker efter en massiv lobbykampanj från de småskaliga vattenkraftsägarnas organisation i syfte att ge dem fribrev från att behöva miljöanpassa sina kraftverk, till exempel med passagemöjligheter för ål. Inte bara tillsättningen av PM Nilsson som statssekreterare väcker frågor om regeringens bedömningar. Även kring beslutet om paus av miljöprövningarna finns tvivel på regeringens förmåga att hedra proportionalitetsprincipen vid förvaltningsbeslut. Drygt 1 000 av de minsta kraftverken ger ungefär 0,2 procent av elproduktionen och ingen som helst planerbar produktion med bäring på reglering av elnätet. Ändå ska de skyddas mot en helt nödvändig miljöanpassning.

Det är svårt att förstå regeringens prioriteringar i skenet av PM Nilssons-skandalen och pausen av miljöprövningarna av vattenkraften. Hanteringen av de två skenbart olika sakerna hänger ihop på ett för regeringen mycket komprometterande sätt.