"Tillsammans med Tyskland kan vi bli ett grönt Silicion Valley"

I både Sydsvenskan och danska Politiken har man på senaste kunnat läsa om hur problematiskt det lågprioriterade öppnandet av den dansksvenska gränsen är för Öresundsintegrationen. Ingen kan väl annat än att hålla med – ekonomi, sammanhållning och kultur lider av stängda gränser mellan goda grannar.

Hur problematiskt det än är att de nordiska länderna har valt så olika sätt att hantera covid-19-krisen, så finns det en liten gnutta hopp att hämta i rapporterna om tätt samarbete och dialog mellan de nordiska ministrarna som gemensamt vill lösa problemet.

En ny megaregion

Men – var är samtalen med Tyskland?

Nu vet vi att vi snart får en fast förbindelse över Fehmarn bält – pappren är underskrivna, byggandet har börjat och rösterna som hävdade att Tyskland aldrig fixar godkännandet har tystnat. Vi vet också att den kommande tunneln knyter Sverige ännu närmare Tyskland: Restider förkortas, turismen ändras och näringslivsmöjligheter öppnas upp. Det ser vi överallt där fasta förbindelser byggs.

Med hjälp av Fehmarn bält-förbindelsen ges de skandinaviska länderna för första gången chansen att vara en del av någonting större – en nordeuropeisk megaregion som redan i dag på regional och lokal nivå samarbetar. Att vara en del av en megaregion innebär ökad mobilitet, tillgång till en större arbetsmarknad, ökad attraktivitet för kompetent arbetskraft samt möjligheten att finnas i mitten av ett ekonomiskt kraftcentrum och kunna marknadsföra sig som en del av en större gemenskap på världskartan.

Kraftcentrum för grön teknologi

Skåne och Sverige har vad som krävs. Tillsammans med Danmark, delar av Norge och norra Tyskland är vi ett kraftcentrum för gröna teknologiska lösningar som kan säljas och utvecklas i hela världen. Allt möjliggjort av den potential den nya infrastrukturen över Fehmarn bält medför och som Sverige måste bygga vidare på. Samarbete kring detta kan, om det sköts rätt, skapa en ny grön tillväxtregion, en Green hub, från Oslo till Hamburg, kännetecknad av utveckling och export av gröna teknologier. Vi kan bli ett slags grönt Silicon Valley.

Samarbete kring detta kan, om det sköts rätt, skapa en ny grön tillväxtregion, en Green hub, från Oslo till Hamburg, kännetecknad av utveckling och export av gröna teknologier.

Thomas Becker
Vd, String

Men vi är inte riktigt stora nog eller kända nog för att fixa detta på egen hand. Så, när vi pratar utveckling i Skåne, och hela Sverige, så får vi inte glömma Tyskland. De är vår nya granne, svaret för att nå kontinenten, vår chans att styrka vår internationella gröna profil. Så varför glömmer vi bort dem i diskussionerna om samarbete och öppnandet av gränser, och varför verkar Sverige fortfarande inte nyttja potentialen med ett stärkt samarbete med Tyskland?

Regeringen måste inse

Många svenska regioner och kommuner har redan insett potentialen och har bilaterala samarbeten och avtal på plats med sina tyska, och skandinaviska, motsvarigheter. Men regeringen måste följa efter och inse att Tyskland måste vara en lika naturlig granne som Danmark eller Norge ifall vi vill att Fehmarn bält-förbindelsen ska betyda mer än stål och betong för den svenska ekonomin.

Fler investeringar i gränsöverskridande infrastruktur krävs för att se till att den nya tillgänglighet som Fehmarn bält-förbindelsen innebär tillvaratas på bästa sätt. Vi måste tänka in dubbelspårig järnväg mellan Oslo och Göteborg och fler fasta förbindelser över Öresund i den nationella infrastrukturplanen för att möta de fördelar – men också kapacitetsutmaningar – som Fehmarn-förbindelsen medför.

Hållbara transportformer

Vi måste etablera en tysk-dansk-svensk-norsk transportkommission som gemensamt kan hantera utmaningarna i vår nya verklighet efter coronakrisen: Lågkonjunktur, klimatutmaningar, och ett behov av gemensam europeisk handling. En sådan kommission kan inte bara bredda diskussionen om infrastrukturfrågor, men också vara ett forum för att utveckla framtidslösningar och implementera hållbara transportformer.

Vi måste tänka in Tyskland som en naturlig samarbetspartner i allt vi gör – inte minst när vi nu diskuterar hur världen ska se ut efter coronakrisen. Ensamma är det svårt för Sverige, Norge och Danmark att få nog kritisk massa – även om de samarbetar.

Det är i allas våra bästa intressen att höja blicken lite.