Ett odramatiskt slut på en dramatisk mandatperiod

Om 81 dagar är det riksdagsval. Under en normal mandatperiod hade såväl politiker som medier redan varit fokuserade på det. Men för att citera talmannens avslutningsord i kammaren: ”Vi har en mandatperiod bakom oss som ingen annan”.

Det onormala är det nya normala i riksdagen. Därför var det nästan att man blev förvånad att regeringen på onsdagen fick igenom sin budget. Men resan dit var allt annat än normal.

Strid i finansutskottet

Regeringen ville ju från början höja pensionerna via garantitillägget – framförhandlat med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men det förslaget ändrades sent i budgetprocessen, efter nya förhandlingar med Centerpartiet.

En glad finansminister och en glad Annie Lööf höll var sin pressträff den 13 juni om sitt nya pensionsförslag för att bara timmar senare gå på pumpen i finansutskottet. Majoriteten där (M, KD, SD, L) vägrade att ta upp frågan för behandling. ”Paragrafrytteri” sade utskottets ordförande Åsa Westlund. ”Att så här sent lägga ett förslag är inte seriöst”, sade vice ordförande Elisabeth Svantesson (M).

Högre riksdagsskolan

Därefter följde något som hade kunnat vara en statsvetenskaplig seminarieövning. Eller som en utskottstjänsteman uttryckte det i bakgrundssamtal med mig ”Nu rör vi oss i den högre riksdagsskolan”.

Efter stötande, blötande och intensivt läsande av riksdagsordningen yrkade regeringen och stödpartierna till sist avslag på regeringens ursprungliga budgetförslag och röstade samtidigt nej till oppositionens budget.

Budgetomröstningen slutade alltså utan budget.

Dramatik in i det sista

På onsdagen var det så dags för ett nytt försök. In i det sista var utgången oviss. Först huruvida Maria Gardfjell (MP) skulle kunna komma. Sen hamnade den politiska vilden Amineh Kakabaveh återigen i fokus. Den här gången ville hon inte ens lämna besked om hur hon skulle rösta innan själva omröstningen. Risken fanns att budgetdramat skulle sluta med lottdragning.

Men en dramatisk mandatperiod fick ett odramatiskt slut. Regeringen fick stöd för sin budget och riksdagen kan därmed knyta ihop en mandatperiod som innehållit en rekordlång regeringsbildning, sex statsministeromröstningar, en historisk misstroendeförklaring och 32 extra ändringsbudgetar – bland mycket annat.

Nu ska politikerna ladda batterierna. Men det får gå fort. Snart är det dags för valrörelse. Förhoppningen från alla är naturligtvis att nästa mandatperiod ska bli mer ”normal”. Frågan är bara: Vad betyder det i riksdagen nu för tiden?