Principen om myndigheters oberoende bör värnas av alla

Har regeringen försökt mörka en av flera underlagsrapporter om Cementas kalkbrytning på Gotland, vilket beskrivits i SvD? Ptja. Kanske lite? Det återstår att se. 

Åtminstone finns det, som de flesta vid det här laget vet, mejlväxlingar mellan Sveriges geologiska undersökningar, SGU och Boverket som tyder på näringsdepartementet velat att SGU inte skulle publicera sin rapport, eller åtminstone avvakta med publicering för att ge departementet tid att läsa in sig på den först.

Planera tid och upplägg för en gemensam pressträff? Visst! Planera för när det är bra för regeringen att allmänheten, eller för den delen oppositionen, får veta något? Nja.

Är det allvarligt? Det beror på hur man ser på saken. Det är å ena sidan inte konstigt om ett departement vill hinna läsa en rapport och några timmar eller dagar hit eller dit gör väl ingen jätteskillnad om rapporten ändå finns och går att begära ut, eller?

Altinget hade den mörkade rapporten

Fanns gjorde rapporten bevisligen – Altingets miljöredaktion publicerade alltså den mörkade rapporten i en artikel redan innan den här diskussionen ens hade brutit ut, vilket också blev en del av försvaret från Ibrahim Baylan när L på måndagen landade i att KU-anmäla honom efter att han besökt näringsutskottet. 

Å andra sidan är rapporten i fråga tolv sidor lång, så några större omallokeringar av resurser på näringsdepartementet som skulle motivera att SGU avvaktar med publicering hade kanske inte behövts. Vilket därmed lämnar fältet fritt för spekulationerna som nu snurrar, om att regeringen ville sänka temperaturen åtminstone något i den hetluft man förstås redan visste att frågan Cementa innebar.

”Hur står det till med självständigheten”

Det här skeendet har vissa likheter med när det uppdagades att Anna Ekströms statssekreterare hade bett Skolverkets gd Peter Fredriksson att inte lämna ut viss information som Moderaterna efterfrågat kring införandet av digitala nationella prov. M ville veta om den tänka tidsplanen höll och i stället för att ge ett rakt svar stämde gd:n av med utbildningsministerns statssekreterare Erik Nilsson först.

”Om du kan hålla dig till att säga att tidsplanen är pressad och att ni har en dialog med departementet – utan att säga att det inte håller med 2022 så vore det väldigt bra”, svarade då Nilsson, som även lade till att det vore ”mycket olyckligt om vi inte kunde ha en förberedd kommunikation om förseningen”. 

Olämpligt, menade yttrandefrihetsexperten Nils Funcke, i Sveriges Radio:

– Hur står det till med självständigheten på myndigheten när man i en sådan här banal fråga hör av sig till departementet för att komma överens om hur man ska kommunicera?

Värna principen om myndigheters oberoende

Allvarsgraden får vi överlåta åt den politiska debatten – och nu även konstitutionsutskottet – att reda ut. Men generellt sett är det alltid viktigt att myndigheter ska stå oberoende. Ytterst handlar det om att undvika ministerstyre i myndighetsutövningen, men även utöver det bör både myndighetschefer och departement värna den här principen.

Myndighetschefer genom att inte äventyra oberoendet genom att beredvilligt prioritera en god relation med ministern och departementet i varje givet läge. Ministern och statssekreterarna genom att inte använda myndigheterna på ett för regeringen strategiskt sätt.

Planera tid och upplägg för en gemensam pressträff? Visst! Planera för när det är bra för regeringen att allmänheten, eller för den delen oppositionen, får veta något? Nja.

Sakfrågan i skymundan

Utvecklingen innebär, vilket redan påpekats av Altingets miljöredaktör Johanna Alskog, att principiella och juridiskt komplicerade sakfrågor på miljösidan som verkligen hade behövt diskuteras, hamnar helt i skymundan. Det är synd, men knappast första gången i politiken som sakfrågor dränks av, ja, politiskt spel av olika slag. 

Samtidigt är detta kanske rentav en liten lyckträff för regeringen. När en allmänt bråkig dimma sänker sig över frågan blir den till ett formaliagräl med oppositionen, i stället för en skarp principiell diskussion som kanske hade varit svårast att hantera internt i regeringen. Mängden viljor, lagar och principer som ska balanseras här är sannerligen inte få. 

När allt kommer omkring är det kanske rätt skönt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att inte behöva hitta full samsyn i Cementafrågan?