Sveriges tidskrifter: Krispaketet diskriminerar vissa medier

När regeringen säger sig värna den fria journalistiken menar de egentligen bara nyhetsjournalistiken. När mediepolitiken formas handlar det bara om dagspress och public service.

Visst, regeringen tog ett bra beslut förra veckan om att tidningsbranschen ska slippa att finansiera returpappersinsamlingen. Statsmakterna har uppenbart lyssnat på vår kritik. Beslutet är bra för alla tidningar, inklusive tidskrifterna, men detta minskar på intet sätt nödvändigheten av att statens krispaket för medier också omfattar tidskrifterna.

Diskriminerade medvetet 

Kulturminister Amanda Lind (MP) öppnade sitt möte häromveckan för att presentera ett krispaket till mediebranschen med att säga att en mångfald av medier är centralt för vår demokrati. Sen lade hon fram ett krispaket som medvetet diskriminerade en mycket stor andel av de svenska medierna.

Kulturministern tycks tro att enbart dagspressen, public service och den lokala nyhetsjournalistiken bidrar till den svenska mediemångfalden. Vi kan upplysa ministern om att tidskrifter också är medier. Tidskrifter är också bärare av vår demokrati. Många av dem startade vid demokratins genombrott i Sverige och har sedan dess ingått i demokratins ekosystem.

Fyrtio gånger så stort

Tidskrifter är också bärare av vår demokrati. Många av dem startade vid demokratins genombrott i Sverige och har sedan dess ingått i demokratins ekosystem.

Helle Klein och Kerstin Neld
Sveriges tidskrifter

I Sverige utkommer över 4 000 olika tidskriftstitlar, som tillsammans erbjuder en enastående mångfald av kunskap, åsikter och perspektiv. Som en jämförelse kan nämnas att den statliga Mediestödsnämnden häromveckan beslutade att 72 nyhetstidningar ska få totalt 600 miljoner i presstöd under 2020. En nyhetstidning ska normalt komma ut med minst ett nummer per vecka. Jo, det finns ett krympande antal dagstidningar som ännu inte får presstöd, men antalet tidskrifter i Sverige är ungefär fyrtio gånger så stort som antalet dagstidningar som kommer ut minst en dag i veckan.

Regering och riksdag ignorerar 

Vi är självfallet oroade över dagstidningarnas kris. Vi är rädda för effekterna på svensk demokrati, lokal och nationell, när dagstidningar försvinner eller utarmas. Liksom vi räds de oroväckande politiska angreppen mot public service. Men vi är lika rädda för de effekter på demokratin som blir följden av att kulturministern och politikerna i riksdag och regering ignorerar tidskrifternas roll i vårt samhälle.

Vi är oroliga över de vita ämnesfläckar som uppstår om tidskrifter som bevakar olika nischer och fackområden försvinner.

Tidskrifterna har inte bara en social betydelse för människorna i Sverige i en tid då isolering är påbjuden av myndigheterna. Våra tidskrifter har också en fundamental funktion när det gäller att tillgodose medborgarnas behov av saklig och trovärdig information i tider av kris. Inte minst gäller detta för alla organisations- och medlemstidskrifter som dagligen kommunicerar med fackförbundsmedlemmar, patientgrupper och särskilda yrkesgrupper via papperstidningar och digitala kanaler. I många hushåll är fackförbundstidningen den enda tidningen som kommer hem i brevlådan.

"Ledande nyhetsbevakning"

Små enskilda förlag ser till att tidskrifter som Fokus och Filter kommer ut med analyser och djupgående berättelser. Tidskrifter som Expo granskar rasismen. Tidningen Vi lyfter fram författarna och kulturen som en demokratisk kraft. Hem och Hyra har nyligen avslöjat farliga radonhalter i hyreslägenheter. Kommunalarbetaren har i sin journalistik visat just på problemen inom hemtjänst och äldreomsorg.

Detta är bara ett axplock av angelägen samhällsjournalistik som görs av tidskrifterna.

I det förändrade medielandskapet där gränserna suddas ut mellan medieslagen och resurserna äts ur av urholkade affärsmodeller, har tidskrifter fått en förändrad roll. Tidskrifter står i dag för den ledande nyhetsbevakningen på en rad specialområden och utför kvalificerad granskning av för demokratin grundläggande skeenden. Denna bevakning sker dagligen genom digital journalistik, och periodiskt genom tryckta utgåvor.

"Var ingen medieutredning"

Tidskriftsbranschen förser också både dagspress och etermedier med information inom olika samhällsviktiga områden. Och är det några medier som binder samman stad och land är det tidskrifter som når alltifrån storstad till bruksort.

Tidskrifter har ett demokratiskt värde likaväl som dagstidningar och bör därför omfattas av samhällets mediestöd. Mediestödet är med rätta omdebatterat och borde ha setts över från grunden i samband med Medieutredningen 2016, men den utredningen var ju ingen medieutredning utan en snäv nyhetsmediautredning. Nu är det dags att inkludera tidskrifterna i det offentliga mediestödet.

Krav på stödåtgärder

I väntan på att så sker är det absolut nödvändigt att tidskrifterna omedelbart omfattas av de interimistiska stödprogram som regeringen utformar för medierna i den rådande krisen. Annars kommer vi att få se en tidskriftsdöd av sällan skådat slag.

Vi har tidigare direkt till regeringen listat våra krav på stödåtgärder. De finns även på vår hemsida.

Krispaket för hela branschen

Kulturministern kan också hos sina europeiska kolleger hitta många goda exempel på hur stödet kan utformas. Danmarks regering har med brett politiskt stöd beslutat om en plattformsneutral kompensationsordning som uttryckligen också ska omfatta veckotidningar och magasin. Österrike och Grekland ger stöd till tidskrifter. Italien ger avdragsrätt för annonskostnader. Ja till och med Ungerns regering, normalt ingen vän av några medier, medger avdrag för magasinens förluster.

Det är dags att även Sverige behandlar tidskrifterna som den vitala del av medievärlden och svensk demokrati som de är. Vi förväntar oss av kulturpolitikerna att de nu formar krispaket för hela mediebranschen.