Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir sjuka av skolan

Dagens skola skapar stora svårigheter för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så pass att en växande grupp inte klarar att vara där. Många av dessa elever kommer att lämna skolåren med upplevelsen av oräkneliga misslyckanden som resulterar i sänkt självkänsla, dåligt mående och avbruten skolgång.

Ett misslyckande för hela samhället

Gruppen av elever med NPF är inte försumbar, enligt Specialpedagogiska skolmyndighetens statistik rör det sig om cirka 10 procent av alla skolbarn. Det är ett totalt misslyckande att så många elever upplever så stora svårigheter med skolmiljön att de inte klarar av att delta i ordinarie undervisning utan riskerar att bli sjuka och därmed slås ut ur skolan långt innan de ska påbörja ett självständigt vuxenliv.

Det går inte att beskriva detta på något annat sätt än en katastrof.

Det är inte bara ett misslyckande för politikerna och huvudmännen som bär högsta ansvaret för att erbjuda en skola som i enligt skollagen ska ge elever stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Det är ett misslyckande för hela samhället.

Riksförbundet Attentions nya enkätstudie För höga krav och för lite stöd visar att många elever med NPF inte får tillräckligt med anpassningar och att det stöd som ges sällan är anpassat utifrån elevens behov. Dessutom tar det alldeles för lång tid att få det stöd som man har rätt till.

Hög frånvaro

När anpassningar och stöd inte fungerar och kunskap och förståelse uteblir riskerar frånvaron att öka. Nästan åtta av tio elever med NPF har någon form av frånvaro kopplat till sin funktionsnedsättning och nästan hälften är frånvarande från någon eller några dagar i veckan upp till 100 procent. Allt detta påverkar i förlängningen möjligheten att få betyg och examen.

Över hälften av eleverna i årskurs nio i undersökningen blir utan gymnasiebehörighet. Samma siffror gäller för eleverna i årskurs tre på gymnasiet, där över hälften blir utan gymnasieexamen.

Det går inte att beskriva detta på något annat sätt än en katastrof. Samhället behöver mer än någonsin en välutbildad och väl fungerande arbetskraft. Att slå ut en så stor andel elever så pass tidigt kommer att bli kostsamt för både för samhället och för de berörda individerna.

Våga satsa långsiktigt

Undersökningen visar också att många elever med NPF mår dåligt och upplever både stress, ångest och psykosomatiska besvär på grund av sin skolsituation. Skolsituationen påverkar även vårdnadshavare i form av sjukskrivning, försämrad ekonomi, utbredd psykisk ohälsa och möjligheten till ett eget fungerande arbetsliv. Enligt enkäten har många tvingats gå ner i arbetstid för att hantera barnets skolsituation.

Vi har länge sett hur hög frånvaro och skolmisslyckanden växer och kryper allt lägre ner i åldrarna. Vi har lika länge lyft behovet av förändring. Det som nu behövs mer än någonsin är politiker och huvudmän som vågar satsa långsiktigt och på breda tidiga insatser. Som vågar satsa på personella resurser till skolan för att säkerställa trygga vuxna. Politiker och huvudmän som vill satsa både på universella lösningar och ge stöd och anpassningar utifrån den enskilda barnets behov.

Vänd den negativa trenden

Det är med andra ord mer angelägen än någonsin att agera tidigt och med långsiktiga lösningar från flera budgetposter. Det är här ni politiker kan skriva historia och vända den negativa trend som våra skolrapporter beskriver. På nationell nivå behöver vi statistik som visar hur det går i skolan för elever med funktionsnedsättning, på regional nivå behöver vi ökad samverkan mellan skola och hälso- och sjukvården.

Elevhälsan är ett viktigt nav när det kommer till elevens välmående och de måste ha rätt förutsättningar och rätt fokus i sitt arbete och sjukvården måste enklare kunna kopplas in när situationen kräver det. På kommunal nivå behövs tillräckliga resurser och långsiktig planering.

Det behövs fortbildning och utbildning för personal när det gäller NPF-kunskap. Både lärare och skolledare behöver få förutsättningar och förtroende att ge det stöd och den stöttning som varje elev har behov av. Dessutom måste det finnas en välfungerande samverkan med socialtjänsten när sådana insatser behövs.

Låt inte fler generationer av elever lämna skolan med en känsla av misslyckande.