Pisa visar att svensk skola måste bli mer likvärdig

I veckan stod det klart att svenska elever har fortsatt goda kunskaper i demokrati- och samhällsfrågor, något som samtidigt inte gäller alla. På samma sätt som i läsundersökningen PIRLS visade demokrati- och samhällskunskapsmätningen ICCS på en växande klyfta i det svenska skolsystemet. Elever som är födda utanför Sverige, och som kommer från hem med kort utbildningsbakgrund, presterar allt sämre jämfört med elever med omvända förutsättningar. 

När resultaten av världens största elevstudie – Pisa, som fokuserar på läsförståelse, matematik och naturvetenskap – presenteras på tisdag lär vi få se en liknande bild. Varken ICCS eller Pisa är dock ett betyg på hur den svenska skolan mår just nu, utan på hur den mådde våren 2022 när proven genomfördes. 

Vid denna tidpunkt var pandemin över, men den hade präglat skolan under lång tid. I många länder ledde smittspridningen till att skolor stängdes på löpande band. Man kan därför förvänta sig att det internationella genomsnittet faller i Pisa, precis som i ICCS och Pirls. Detta eftersom det under nästan två års tid var svårare att bedriva bra undervisning vilket fick eleverna att lära sig mindre.

Pandemin slog olika

I Sverige var strategin som bekant att hålla skolorna öppna i så hög utsträckning som möjligt. I linje med det bör de svenska resultaten sjunka, men sannolikt lite mindre än i andra länder. Å andra sidan vet vi att pandemin slog olika mot olika skolor, liksom mot olika elevgrupper. I socioekonomiskt svaga områden var sjuktalen högre än på andra håll och sjukfrånvaron var hög bland såväl lärare som elever. I de fall skolor gick över till digital undervisning var det också elever från socioekonomiskt svaga hem som drabbades hårdare. Faktorer som trångboddhet och bristande tillgång till digitala resurser försämrade deras förutsättningar att följa den digitala undervisningen.

Dels missar vi att ta hand om begåvningar, dels banar vi väg för ökad utslagning, psykisk ohälsa och kriminalitet.

De svenska elevernas tidigare resultattapp i Pisa väckte stor uppmärksamhet, liksom den upphämtning i Pisa 2018 som senare ifrågasattes. Den sammantagna bilden nu lär bli att svensk skola står starkt i den internationella jämförelsen, till stor del på grund av lärarnas hårda arbete och det faktum att skolorna i stor utsträckning hölls öppna under pandemin. Det är något att lyfta och glädjas åt. 

Skolan slits isär mellan elever med olika förutsättningar

Samtidigt går det inte att blunda för att svensk skola slits isär mellan elever med goda respektive sämre grundförutsättningar. Det är en utveckling som har sin grund i ett finansieringssystem som inte fungerar, och som nu har spätts på ytterligare av pandemin. Långsiktigt är denna utveckling givetvis förödande för vårt land. Dels missar vi att ta hand om begåvningar, dels banar vi väg för ökad utslagning, psykisk ohälsa och kriminalitet. En misslyckad skolgång är nämligen en riskfaktor för allt detta.

Vi lärare vet vilka elever som behöver särskilt stöd, men resurserna för att sätta in finns inte. Det handlar om brist på pengar, brist på speciallärare, små möjligheter att minska elevgrupper för att göra anpassningar samt om otillräckliga insatser för att möta nyanlända elevers större behov av undervisning och extra stöd.

Vi kan med stor säkerhet utgå från att kommande Pisa visar att skolan är djupt orättvis mot de elever som har svagast förutsättningar. De som har störst krav på sig att nå kunskapsmålen inför gymnasiet erbjuds minst undervisningstid.

Vinst- och marknadsskolan måste fasas ut

När skolan är som bäst är den en möjliggörare och en dörröppnare. Men ibland fungerar den på motsatt sätt. Elever möts av en skola som stänger dörrar och omöjliggör för dem att gå vidare i livet, stärkta av kunskaper och färdigheter.

Det står plågsamt klart att Sveriges 290 kommuner och cirka tusen privata utförare inte klarar av att upprätthålla en nationellt likvärdig skola. Därför kräver Sveriges Lärare att skolan tillförs de resurser den behöver, att vinst- och marknadsskolan fasas ut och att staten ökar sitt ansvar för finansieringen. Med dessa reformer i hamn är goda resultat i kommande Pisa-undersökningar garanterade – samtidigt som varje elev får en rättvis chans att lyckas.

Politiker både på riks- och kommunal nivå måste nu ta ett helhetsgrepp om skolan för att lösa dess verkliga problem.