ST: Att låta ekonomiska intressen styra riskerar forskningens trovärdighet 

Fortsatt kontakt med ämnet 

Samverkan och rörlighet mellan lärosäten och övriga samhällssektorer är viktigt för att utveckla och sprida kunskap. Mer än hälften av doktoranderna går vidare till en arbetsmarknad utanför akademin, så ett ökat inslag av karriärplanering mot och samverkan med andra delar av arbetsmarknaden där behovet av disputerade är (eller borde vara) stort bör främjas.

Vi anser också att forskarutbildade anställda utanför akademin borde få möjlighet att i sin anställning ha fortsatt kontakt med sitt ämne. När det gäller samverkan anser vi också att ett ökat fokus bör riktas mot förmågan, och viljan, hos olika externa parter och organisationer att tillägna sig forskning och forskningsresultat.

Vetenskap nedprioriteras

Det kan knappast handla om något annat än ändrade behörighets- och bedömningskriterier vid tillsättning av lärar- och forskartjänster inom akademin, där vetenskaplig och pedagogisk kvalitet nedprioriteras till förmån för arbete i näringslivet.

EvaLena Moser och Kjell Nilsson
Fackförbundet ST

Men att främja rörlighet och samverkan och undanröja hinder för detta får inte innebära att forskningen underordnas olika politiska eller ekonomiska särintressen.

Sterte och Pers skriver att rörligheten mellan akademi och näringsliv ”måste få vara en fjäder i hatten, snarare än en hämsko i den fortsatta akademiska karriären”. Hur de tänker sig att detta upplevda problem ska åtgärdas framgår inte av artikeln. Men det kan knappast handla om något annat än ändrade behörighets- och bedömningskriterier vid tillsättning av lärar- och forskartjänster inom akademin, där vetenskaplig och pedagogisk kvalitet nedprioriteras till förmån för arbete i näringslivet.

Några representanter från medicinska fakulteten i Lund framförde en sådan uppfattning redan för några år sedan, i en artikel på samma tema, där de menade ”att sitta i en bolagsstyrelse är lika meriterande som att stå i laboratoriet” (Dagens samhälle 20/12 2016).

Universitetets DNA

Sterte och Pers skriver vidare att ”fördelningen av statliga pengar till lärosätena (…) måste skapa rätt drivkrafter och beteenden” och att det ”måste finnas forskning och utbildning på våra lärosäten som är relevant för vårt näringsliv och vår industri”.

Det är samma budskap som representanter för Svenskt näringsliv framförde inför den förra forskningspolitiska propositionen 2016. På en hearing hos Vetenskapsrådet uttryckte bland annat en av deras representanter, i snarlika termer som Sterte och Pers, att resursfördelningssystemet borde styras i så hög grad av relevans för näringslivet att det blir ordentligt kännbart och påverkar universitetens beteende och ”sätter sig i universitetens DNA”.

Innovationspremie 

Det framgår av Svenskt näringslivs inspel till nästa års forskningspolitiska proposition att det fortfarande är denna politik som gäller. De anser att graden av samverkan med näringslivet måste påverka forskningsanslagen till lärosätena och föreslår att 20 procent av de totala basanslagen till lärosätena baseras på en så kallad innovationspremie.

Devalvera trovärdigheten

Dessa idéer står i motsättning till universitetets grundidé om akademisk frihet, som innebär ett intellektuellt oberoende av olika ekonomiska och politiska maktcentra. Tillsammans med en nedprioritering av akademiska kriterier vid tjänstetillsättningar till förmån för näringslivssamverkan i sig utgör en sådan forskningspolitik ett hot mot såväl akademisk frihet som vetenskaplig integritet och kvalitet.

Att låta politiska och ekonomiska intressen styra universitetens basanslag i, för deras del, önskvärd riktning riskerar då också att devalvera forskningsresultatens trovärdighet och därmed dess samhälleliga nytta.