Claphaminstitutet: Barns rättigheter måste gå först vid assisterad befruktning

Företrädare för Liberalerna, RFSU och föreningen Femmis har under våren argumenterat för att staten ska öka möjligheterna för ensamstående eller icke-fertila par att skaffa barn, med spermadonatorer och surrogatmödrar som verktyg.

Att på ett etiskt välavvägt sätt stödja par som har svårt att få barn är en uppgift för stat och sjukvård, men vi är bekymrade över debattörernas ensidiga vuxenperspektiv på frågan. Det finns en annan intressent som i dessa frågor borde komma i första rummet – nämligen barnet.

Allra mest utsatt

Sedan första januari i år är Barnkonventionen svensk lag. Det är ett starkt ställningstagande från en stat, och skickar budskapet att barnets bästa måste ges en hög prioritet i Sverige. Allra viktigaste perioden att värna individens rättigheter torde vara i det skede av en människas liv när hon är som allra mest utsatt – under tiden som foster och spädbarn.

Vad händer om ett nyfött barn av en eller annan anledning inte kan fraktas från surrogatmamman till dem som beställt barnet?

Claphaminstitutet

Konventionens artiklar sex och sju understryker varje barns inneboende rätt till liv, att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad. 

Återhållsamhet viktigt

Forskning och beprövad erfarenhet är eniga i att barn som växer upp i långvariga, stabila relationer i regel får ett tryggare och bättre liv. Där relationen till ett barns biologiska mamma eller pappa bryts är det samhällets uppgift att hjälpa till att återskapa en miljö som ligger så nära den ursprungliga familjesituationen som möjligt.

Stat och regioner bör fortsatt hålla dörren stängd för alla typer av surrogatmödraskap, och använda stor klokskap och återhållsamhet kring sådana spermadonationer som är tillåtna i lag sedan 2016.

Lagstiftaren är dock värd en eloge för bestämmelsen att barnet i sådana fall har rätt att i mogen ålder få veta sin biologiske fars namn.

Barnets intresse först

Maud de Boer-Buquiccio, FN:s särskilda rapportör om försäljning och utnyttjande av barn, förklarade inför FN:s råd för mänskliga rättigheter varför surrogatmödraskap inte kan accepteras i folkrätten: ”Barn är inte varor eller tjänster som staten kan garantera eller tillhandahålla. De är människor med rättigheter.”

Vår hållning bygger inte på en ogin inställning till vuxna som har svårt att få barn. Den bygger på att barnets intresse måste komma före vuxnas önskemål. Den här våren har efter ett uppmärksammat rättsfall sett en bred politisk uppslutning kring ståndpunkten att barnets bästa måste sättas i första rummet. Den inställningen bör gälla även i alla frågor som rör graviditet, barnaskap och föräldraskap.

Flera frågor kvarstår

Även i en utopisk värld där uppgörelser med spermadonatorer och surrogatmödrar skulle kunna genomföras helt altruistiskt, skapar sådana arrangemang likafullt familjesituationer som medvetet sätter barn till världen frikopplade från sin biologiska pappa eller den kvinna som burit och fött barnet. Allt som är medicinskt möjligt är inte med nödvändighet lämpligt.

2013 anordnade Statens medicinsk-etiska råd en offentlig debatt om surrogatmödraskap. Fackkunniga tog där upp ett flertal frågor om juridiska, medicinska och psykologiska risker. Dessa frågor har ännu inte fått tillfredsställande svar. Tvärtom har innevarande års coronakris blottat en av invändningarna: Vad händer om ett nyfött barn av en eller annan anledning inte kan fraktas från surrogatmamman till dem som beställt barnet?

Lyssna till barnet

Invändningarna är alltför många. Sverige bör ta fasta på den höga dignitet vi gett Barnkonventionen och alltid väga in barnets behov före vuxnas önskemål. Det offentliga kan därför inte fatta sina beslut utifrån hur starkt vuxna opinionsbildare ropar. Vår plikt är i stället att lyssna till det lilla barnets oartikulerade gny och sökande efter trygghet.