"Vore olämpligt att upphöja Folkbildningsrådet till myndighet"
REPLIK. På Folkbildningsrådet uppstår ständigt personband som öppnar för korruption, vilket gör rådet olämpligt som myndighet. Låt hellre Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor fördela pengarna till studieförbund, skriver Johan Westerholm.
Johan Westerholm
Författare och journalist
Ann-Katrin Persson, Ewa Lantz och David Samuelsson är bekymrade över att allt fler aktörer riktar kritik mot studieförbundens verksamhet. De fruktar, skriver forskaren docent Aje Carlbom, docent Magnus Ranstorp samt FHS-analytikern Peder Hyllengren att bidragskranen ska dras åt och att detta får till följd att de tio studieförbundens arbete för demokrati och tillit raseras.
Rätt analys – fel lösning
Vidare menar Carlbom, Ranstorp och Hyllengren i sin replik att enda lösningen för att komma vidare är att upphöja Folkbildningsrådet, en ideell förening med myndighetsliknande uppgifter, till en riktig förvaltningsmyndighet för att tvinga in civilsamhällesorganisationer som är aktiva inom folkbildningen i en transparent och reglerad förvaltningsmodell.
Folkbildningsrådet representerar i dag något som bäst kan liknas vid ett självkorrumperande system.
Johan Westerholm
Författare och journalist
I själva sakfrågan, forskartrions kritik mot studieförbundens och Folkbildningsrådets brister, finns ingenting att tillägga. Men, att upphöja Folkbildningsrådet till en ”riktig” förvaltningsmyndighet kommer, om det blir verklighet, inte lösa några problem utan tvärtom kan en i grunden självkorrumperande myndighetskultur komma att smitta av sig på andra myndigheter i statsförvaltningen.
Systemet gynnar korruption
Jag har granskat Folkbildningsrådet sedan 2012 och antalet observationer och problem som jag konfronterats med på vägen är tillräckligt många för att fylla en hel bok. Det i särklass starkaste minnet var genomgången av kursgården Brunnsvik, ägd av ABF Stockholm NO, som gick i konkurs 2014. I konkursen – kursgården representerar arbetarrörelsens vagga – gick delar av arbetarrörelsens arkiv förlorade och återfanns i en sopcontainer. Orsakssambanden gick aldrig att riktigt reda ut, mycket beroende på den förvaltningsmodell som tillämpas inom studieförbunden och folkhögskolorna.
Exemplet är illustrativt. Folkbildningen vilar nämligen på en förvaltningsmodell som baseras på tillit och inte någon formellare styrning och revision. Det bildar basen för ett system som gynnar korruption.
Denna problematik förstärks av att Folkbildningsrådet, som på regeringens uppdrag fördelar folkbildningsanslaget (till medlemsorganisationerna Studieförbunden i samverkan, Folkhögskoleföreningen i SKR samt RIO – de rörelsedrivna folkhögskolorna) rekryterar personal från sina egna medlemmar. Detta får bisarra effekter.
Jävsförhållanden uppstår ständigt
När jag inledde min granskning på 2010-talet var till exempel den person på Folkbildningsrådet som ansvarade för anslagen till Ibn Rushd rekryterad från just Ibn Rushd. Samma mönster gick igen i andra roller – personal som var satt att granska studieförbunden eller folkhögskolorna var samtidigt rekryterad från dessa granskningsobjekt.
Sverige saknar relevant lagstiftning för dessa situationer och även om det inte uppstår jäv i formell mening, så uppstår personunioner och personband som öppnar för systematiserad korruption. Såväl medveten som omedveten.
Folkbildningsrådet representerar i dag något som bäst kan liknas vid ett självkorrumperande system. Det förhållandet innebär att det inte ens är lämpligt att pröva tanken om att upphöja Folkbildningsrådet till en formell myndighet.
Låt hellre MUCF ta över
En lämpligare väg är att föra över myndighetsansvaret till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), vars uppdrag är just att fördela och följa upp anslag till civilsamhället.
Detta har de lång erfarenhet av och på MUCF finns även en god kompetens att visa upp i de fall då man tvingats dra in statsbidrag för olika organisationer som inte lever upp till demokratikriterier eller förvaltningslagstiftning.
Läs tidigare inlägg i debatten:
Forskare: Studieförbunden håller varandra om ryggen
Idealisering av folkbildning utan självrannsakan fungerar inte längre. När de ansvariga inte tar sitt ansvar för att granska hur skattemedel används så undermineras förtroendet för folkbildning. Det skriver Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom.c
Studieförbunden: Resurserna till folkbildningen är under attack
Studieförbundens verksamhet finansieras till största del av bidrag från stat, regioner och kommuner. Dessa resurser är under attack från flera håll, bland annat i ett antal riksdagsmotioner som lagts denna höst, skriver företrädare för Studieförbunden.