Myndighetslingobingo i Försäkringskassans beslutsmallar

Facebookgrupperna som handlar om Försäkringskassan är många. Med det avser jag grupperna där sjukskrivna, utförsäkrade och LSS-behövande samlas för att försöka förstå beslut som anses både omänskliga och obegripliga, för att få hjälp med paragrafer och underlag för att överklaga, för att pysa ut sin frustration med andra i samma sits.

Byråkratisk maskin

”Hur ska jag kunna arbeta i ett normalt förekommande arbete när jag inte ens kan lämna sängen!?” frågar någon. ”Vad menar de med objektiva fynd, när det inte finns objektiva fynd att hitta för min sjukdom?” skriver en annan.

Myndigheten utmålas som en byråkratisk maskin, där ingen hänsyn tas till individuella förutsättningar och behov. Avslagen låter ju alla likadana!

”Handläggaren verkade läsa från en mall.” ”Ditt svar låter precis likadant som mitt!”

Färre personliga möten

I sin vrede retar man sig extra mycket på de opersonliga formuleringarna, som understryks av myndighetens framgångsrika arbete med att skära ner på personliga möten.

I ”Myndigheterna har ordet – Om kommunikation i skrift” av Hedda Söderlundh med flera, utgiven av Språkrådet 2012, hittar jag ett kapitel om hur Försäkringskassan arbetar med just mallar.

Här får jag veta att de flesta brev som förmedlar beslut skrivs i textmallar, ett textredskap använt sedan 1970-talet. Mallarna och fasta rubriker gör att breven ser likadana ut. Handläggarna skriver nästan uteslutande med hjälp av dessa mallar. De uppger också att de önskar ännu fler mallar. Bara i undantagsfall skriver man egen text.

Texten blir en mur runt myndigheten

På myndigheten anses denna enhetlighet ha rättslig betydelse, och kopplas ihop med begreppet rättssäkerhet. I Söderlundhs undersökning framstår det som särskilt viktigt för myndigheten att alla texter som skrivs stämmer överens med socialförsäkringslagen och annan lagstiftning. Texten ska också vara skriven på ett sådant sätt att mottagaren inte måste ringa till myndigheten för att förstå innehållet. Texternas funktion är bland annat att upprätthålla distans mellan myndighet och mottagare, och att minska muntlig dialog:

”En iakttagelse är att texten blir som ett slags mur runt myndigheten; den skyddar myndigheten från extraarbete i form av frågor eller ifrågasättanden.”

”Avslagsmaskinen”

Frågan är om Försäkringskassan lyckas, både vad gäller att blidka medborgarna och att hålla dem borta. Och borgar verkligen dessa textmallar för rättssäkerhet?

Niklas Altermark är statsvetare vid Lunds universitet och författare till boken ”Avslagsmaskinen” från 2020, en kritisk genomgång av svensk socialförsäkringspolitik. Han säger:

– Användandet av mallar speglar att de tror att "rättssäkerhet" betyder likabehandling. Svar ska skrivas likadant, beslut ska motiveras likadant. Men det är ensidig och förenklad syn på rättssäkerhet. Den viktigaste aspekten är att besluten speglar lagen och dess förarbeten utifrån individens situation. Då går det inte att standardisera beslut och avslagsmotiveringar.

Likabedömning utan lagstöd

Kan det betyda att det som kallas rättssäkerhet i själva verket kan vara en rättsosäkerhet?

– Ja, om man låter likabehandlingen gå ut över den individuella bedömningen så blir det en konsekvens, säger Niklas Altermark. Jag menar att Försäkringskassan har gått så långt i sina ansträngningar att uppnå likabedömning att det har gått ut över följsamheten mot lagen. Man har infört bedömningsregler som förvisso gör det enklare att bedöma lika, men som saknar lagstöd.

Och ”kunderna” förtvivlar

Där avsändaren finner skydd i formuleringarna, möter mottagaren otrygghet. Där myndigheten garanterar ordning och reda, påtalar forskaren bristande lagstöd. Handläggarna klipper och klistrar, ”kunderna” förtvivlar. Begreppet rättssäkerhet ger myndighetslingobingo.

Det är mitt objektiva fynd.

Få en daglig politisk nyhetsöverblick – prenumerera på Altinget gratis nyhetsbrev.