Replik: En mängd felaktigheter i Strandhälls text om Chat control

För det första säger hon att barnens intressen måste gå före internetbolagens, och där är vi helt ense! Motståndet mot lagförslaget kommer inte huvudsakligen från internetbolagen, utan från IT-säkerhetsexperter, människorättsaktivister, journalister, och barnskyddsförbund.

Anledningen är att lagen som den är formulerad innebär en stor risk för de barn den är tänkt att hjälpa. Den kommer, om den blir verklighet, leda till en farligare digital värld för alla. De svagheter som lagen kräver att internettjänsterna inför kommer även kunna användas av brottslingar, och svagheterna kommer finnas på telefoner och datorer hos alla som använder digitala kommunikationstjänster. Barn och kvinnor som är i utsatta situationer kommer exempelvis inte kunna söka hjälp på ett säkert sätt.

Möjligheten till säker kommunikation undermineras

Strandhäll påstår att denna lag är tänkt att ersätta den tillfälliga lag som i dag tillåter dessa tjänster att scanna meddelanden och molnlagring för så kallat CSAM material. Det är fel. Den nya lagen skiljer sig från den tillfälliga på det sättet att den inte bara tillåter tjänsteleverantörer att skanna meddelanden, den kräver istället att de ska göra det. Den ställer dessutom detta kravet även på krypterade tjänster vilket är den största anledningen att detta mött så stort motstånd, eftersom det helt underminerar möjligheten till säker kommunikation.

Jag möter med glädje Strandhäll och S-kvinnorna för att diskutera bättre vägar framåt i frågan.

Lagen innefattar även en mängd andra krav som inte fanns i den tillfälliga lagen, exempelvis att unga inte ska få använda någon typ av chattjänster utan att identifiera sig. Om lagen bara hade varit en förlängning av den tidigare lagen hade den mött betydligt mindre kritik.

I lagförslaget som det är formulerat av EU-kommissionen ska genomsökningar efter CSAM-material göras både genom att jämföra mot en referenslista med redan känt material, och med hjälp av AI identifiera tidigare okänt material och grooming. Denna del av förslaget har mött kritik av anledningen att det helt enkelt inte existerar tillräckligt bra redskap för att identifiera okänt materiial med tillräckligt hög tillförlitlighet. Resultatet skulle bli att de verkliga fallen skulle drunkna i ett hav av felträffar, innebära en totalt ohanterlig mängd material för rättsväsendet att hantera, och dessutom leda till att människor blir felaktigt flaggade och misstänkliggjorda för ett av de värsta brott vi kan föreställa oss.

Det verkar som att regeringen har tagit till sig denna kritik, för nyligen har det kommit fram att de vill undanta tidigare okänt material och grooming.

Redan tusentals fall på hög

Strandhäll kritiserar detta med motivet att många fall, vissa där barn fortfarande är aktivt utsatta, missas. Det har hon delvis rätt i, men däremot är det osannolikt att dessa fall skulle lösas oavsett, eftersom det redan idag ligger tusentals fall på hög som rättsväsendet inte klarar av att ta tag i. Det blir inte lättare att hitta nålen i höstacken om man lägger på mer hö.

I stället behöver vi lägga de enorma resurser som detta skulle kosta på att stärka rättskipande myndigheters expertis, metoder och resurser för att effektivt utreda den här typen av brott när väl övergreppsmaterial har hittats, eftersom detta i dag utgör flaskhalsen. Vi behöver också kräva effektiva verktyg och stöd för offer att rapportera övergrepp samt ge dem stöd när de utsatts. Patrick Breyer, Piratpartistisk EU-parlamentariker, har lagt ändringsförslag till lagen i EU-parlamentets LIBE-utskott. Förhoppningsvis kan detta bidra till att förslaget inte behöver stoppas i sin helhet, utan att vi kan finna en bättre väg framåt som kan hjälpa fler barn samtidigt som det inte utsätter hela samhället för risk. Jag möter med glädje Strandhäll och S-kvinnorna för att diskutera bättre vägar framåt i frågan.