Städerna borde omfamna mobiliteten i stället för att snegla på Paris

Att vardagsbehov av lokala butiker och basal service finns bostadsnära är knappast någon ny tanke. Det är i högsta grad en del av en levande stad. Dit det bor människor söker sig dessa verksamheter. Tanken att behovet av arbetsplatser, kultur och sällanköpshandel ska tillfredsställas inom 15 minuters avstånd är däremot mycket extrem. Det kräver kraftiga ingrepp i marknaden och innebär en begränsning av det som gör staden till en så fantastisk idé. Att kunna ta del av en stor arbetsmarknad och hitta ett specialiserat utbud av varor och tjänster är det som skiljer storstaden från att bo i en by.

På sikt riskeras en omflyttning

Storstadens framgångsrika arbetsgivare drar nytta av ett stort utbud av specialiserad kompetens. Hela denna fantastiska marknad som dessutom utvidgats sedan skråväsende avskaffats och stadsmurar mot omlandet rivits är det som drivit utvecklingen av framgångsrika städer. Hidalgo och femtonminuterszoner delar i bästa fall upp storstäder i områden med utbud som byar – och i värsta fall är krav på att bo nära arbete inte långt från ett arbetsläger. På sikt riskerar man en omflyttning där alla marknader utom den lokala flyttar ut från centrum medan centrum förvandlas till det som kännetecknar förorten – men utan det som gör förorten attraktiv.

Omfamna mobiliteten

Tvärtom bör framgångsrika städer omfamna mobiliteten. I närområden är gång och cykel utmärkt men det krävs också kapacitetsstark kollektivtrafik för att göra staden tillgänglig för fler än de som bor och röstar i den. För många är dessutom bilen helt nödvändig och nu när bilen går mot att bli helt tyst och utsläppsfri kan det vara läge att ompröva fundamentalt politiskt bilmotstånd.

Att Hidalgo kan fortsätta sitt experiment i Paris bygger på att centrala Paris är en egen valkrets. I städer där politiker väljs av röster från både centrum och förorter krävs en mer balanserad politik. I städer som Berlin och Mannheim har trafikbegränsningar inspirerade av Paris gett upphov till maktskiften. Sannolikt skulle just de väljare i stadskärnor som här och nu vill ha staden för sig själv på sikt bli ytterst besvikna när de inser att utan kompetens och köpkraft från omlandet försvinner det utbud som gör stadskärnan så attraktiv.