Replik: ”Våld i hederns namn är ingen avvikelse från patriarkatets förtryck”
Att isolera hedersvåld som ett separat problem skulle inte bara vara felaktigt, utan också försvåra arbetet mot mäns våld mot kvinnor i stort. Det skriver Adine Samadi, vice ordförande Roks, i en replik.
Adine Samadi
Vice ordförande RoksAmineh Kakabaveh, ordförande för Varken hora eller kuvad, uttrycker besvikelse över att remissinstanser som Roks inte vill införa ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om hedersförtryck. Därför vill Roks klargöra varför vi anser att ett sådant delmål vore problematiskt.
Hedersvåld är kollektivistiskt
Mäns våld i hederns namn är ett allvarligt samhällsproblem och en tydlig del av det övergripande problemet mäns våld mot kvinnor. Det som skiljer mäns våld i hederns namn från andra former av könsrelaterat våld är det kollektivistiska tankesättet, där kvinnans beteende anses påverka hela familjens och släktens anseende.
Kontroll över kvinnors sexualitet och kyskhet blir en familjeangelägenhet, och när normerna överträds faller ansvaret för att bestraffa kvinnan på familjen. Detta speglar den könsmaktsordning som patriarkatet bygger på, och är i grunden en manifestation av samma strukturer som allt annat våld mot kvinnor.
Arbetet kan försvåras
Våld i hederns namn är ingen avvikelse från patriarkatets förtryck. Att isolera det som ett separat problem skulle inte bara vara felaktigt, utan också försvåra arbetet mot mäns våld mot kvinnor i stort. När våldsformer fragmenteras och delas upp i olika jämställdhetspolitiska mål försvåras både styrning och uppföljning av det praktiska arbetet.
Redan i dag ser vi exempel på hur mäns våld i hederns namn behandlas som något separat, vilket skapar hinder för en samlad insats. Att skapa ett eget delmål för hedersrelaterat våld skulle cementera denna uppdelning och försvåra en samlad våldsförståelse.
Redan i dag ser vi exempel på hur mäns våld i hederns namn behandlas som något separat, vilket skapar hinder för en samlad insats.
För att verkligen komma åt roten till problemet måste vi ha en enhetlig och övergripande syn på våldet. Om Roks jourkvinnor skulle arbeta med hedersrelaterat våld utan att se det som en del av det större problemet – mäns våld mot kvinnor – skulle stödet till dessa kvinnor bli bristfälligt. Att plocka bort könsaspekten ur diskussionen om mäns våld mot kvinnor lämnar oss med ett våld som tycks uppstå utan förklaring, och utan rätt förståelse kan vi inte heller angripa problemet effektivt.
Splittra inte kampen
Istanbulkonventionen, som Sverige har åtagit sig att följa, föreskriver en samlad och koordinerad politik där hedersrelaterat våld betraktas som en typ av könsrelaterat våld mot kvinnor. Vi anser att Sverige bör följa denna modell även nationellt, och inte bryta ut hedersförtrycket till en separat kategori. Ett fragmenterat synsätt riskerar att försvaga arbetet mot alla former av mäns våld mot kvinnor.
För att mäns våld mot kvinnor är detsamma – oavsett om det motiveras av heder, tradition eller andra patriarkala strukturer. Så låt oss inte splittra kampen mot mäns våld mot kvinnor i delmål som urholkar den samlade styrkan. Vi behöver inte fler kategorier, vi behöver fler lösningar.
Sverige har redan förlorat viktiga år i kampen mot hedersförtrycket
Det är med stor besvikelse som vi läser att remissinstanser som till exempel Jämställdhetsmyndigheten, RFSU, RFSL, Nationella sekretariatet för genusforskning och kvinnojoursorganisationen ROKS tillstyrker utredningsförslaget om att inte införa ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om hedersförtryck. Det skriver Amineh Kakabaveh, ordförande Varken hora eller kuvad.