S: Ett starkt försvar kräver mer resurser till konst, kultur och folkbildning

Sverige befinner sig i dag i ett osäkrare läge än vi gjort på decennier. Världsläget är minst sagt instabilt och med krig i vår närhet och antalet demokratier som minskar i antal, innebär det att vi behöver rusta oss. 

Kulturpolitiken avrustas

Försvaret behöver rustas upp och förstärkas, vilket görs, men för att fortsätta ha ett robust samhälle behövs så mycket mer för att såväl försvara vår demokrati som att klara av en eventuell framtida kris och, i värsta scenario, ett krig.

I det läget avrustar regeringen, med kulturminister Parisa Liljestrand (M) i spetsen, den nationella svenska kulturpolitiken. Parallellt med neddragning på den regionala kulturen har regeringen oförsvarbart drastiskt skurit ner i folkbildningens anslag.

Folkbildningen är ett sammanhållande kitt och ett nätverk mellan människor som är helt nödvändigt för ett starkt totalförsvar. Detta i en situation där ministern borde göra precis tvärtom: säkra upp de regionala, och kommunala, kultur- och folkbildningsverksamheterna så att vi fortsatt har starka noder runt om i Sverige.

Det är bara att öppna ögonen och blicka på Ukraina. Från att ha haft tio musikkårer så har dessa, sedan Ryssland invaderade landet, ökat till över 60 stycken. Man satsar på ”cultural forces” där bland annat musiker och komiker ingår.

Folkbildningen urholkas

I ett tillstånd av kris och krig är det a och o att det finns kultur där människor, om än för en liten stund, får möjlighet att lämna elände och känna någon form av normalitet. Dessutom är behovet av exempelvis musik och artister väldigt stort vid begravningar, på sjukhusen, vid ceremonier och vid fronten. 

Långsiktigt kommer det också bli pinsamt när Nato har större aktioner i Sverige om det inte finns en musikkår för att spela och uppträda korrekt, på grund av att det helt enkelt saknas musiker och andra nödvändiga kompetenser.

I den satsning som görs på Försvarsmakten ingår ökade resurser till försvarsmusiken, som har till uppgift att förena, förstärka och förgylla. Försvaret utökar därför sin katalog av fältartister där musiker, tekniker, scenkonstpersonal med flera ingår. De tre professionella musikkårerna och 25 Hemvärnsmusikkårerna runt om i landet väpnas med alltifrån instrument till ökade åtaganden. För man vet – i ett läge av samhällskris behövs dessa yrkeskategorier och funktioner.

I ett läge där Sverige behöver öka motståndsförmågan urholkar regeringen en av de faktorer som möjliggör att vi har en robust stat och starka regioner, kommuner och medborgare. Det som gör att det finns institutioner, studieförbund och verksamheter i form av regionala och kommunala musikinstitutioner, teatrar, filmverksamheter, bibliotek och museer. Som står som garant för att vi runt om i landet har professionella kulturskapare. I ett läge av kris behövs vokalister, instrumentalister, filmare, författare, skådespelare, ljud- och ljustekniker och kulturarvspersoner.

Upprätthåll den kulturella infrastrukturen

Långsiktigt kommer det också bli pinsamt när Nato har större aktioner i Sverige om det inte finns en musikkår för att spela och uppträda korrekt, på grund av att det helt enkelt saknas musiker och andra nödvändiga kompetenser.

Så snälla Parisa Liljestrand (M), din kommentar härförleden vid ett dialogmöte med oss regioner (nedtecknat vid tillfället): ”Det är inte min roll att se till att kulturen får mer pengar”, vittnar om en inställning som du behöver överge.

För om du menar allvar med att du vill ta ansvar för ett starkt Sverige med ett starkt försvar och försvarsvilja, så måste du börja kämpa för att öka resurserna till konst, kultur och folkbildning. I hela Sverige. För att upprätthålla den kulturella infrastrukturen, för att vi ska ha något att försvara och för att det ska finnas professionella kulturskapare som kan göra jobbet.