Tre danska sjukvårdsreformer att kopiera

Omkring 85 000 patienter – nästan hälften av alla väntande – köade i juli mer än vårdgarantins 90 dagar till behandling hos specialistläkare, efter beslut om åtgärd. Vintertid ser siffrorna bara marginellt bättre ut. Myndigheten för vårdanalys rapporterade tidigare i våras om upplevt låg följsamhet i primärvården och långa väntetider när Sverige jämfördes med nio andra länder i en stor patientenkät. För att ta itu med problemen borde Sverige låta sig inspireras av ett exempel utomlands, men vi behöver inte titta särskilt långt bort.

Den svenska sjukvårdsdebatten har nämligen kört fast. Ökade medel till regionerna är det vanligaste förslaget, fastän kömiljarderna aldrig haft bestående effekt. Ett annat förslag är att minska inslagen av privat vård, precis som i S-styrda Region Stockholm, där köerna växer när vårdvalen avvecklas för att förbättra regionens ekonomi.

Den svenska sjukvårdsdebatten har nämligen kört fast

Men det finns inspiration att hämta för den som vill tänka nytt. I Danmark är köerna till att ersätta exempelvis knä- och höftleder en tredjedel så långa jämfört med de svenska köerna, något som hade gjort stor skillnad för patienter här eftersom väntetiderna till dessa operationer ofta är flera månader långa.

Dessutom, enligt OECD:s stora rapport om sjukvårdssystem från 2023, svarade 74 procent av svenska patienter – lika många som i USA – att de var nöjda med vårdens tillgänglighet, att jämföra med 81 procent av danska patienter.

Starkare vårdgaranti i Danmark

Dansk sjukvård lyckas lika bra som Sverige när det gäller cancer- och strokevård, och rentav något lägre sjukvårdsutgifter per capita. Detta trots att danskar dricker alkohol och röker i större utsträckning än svenskar. Danmark har lika många läkare och sjuksköterskor per capita, som Sverige.

Argument om en ny kömiljard och högre skatter för att finansiera vården håller alltså inte. Att stänga ned privat vård rimmar också illa med vad som får det danska sjukvårdssystemet att fungera. I Danmark är vårdgarantin mycket starkare än i Sverige, och redan efter 30 dagar har patienten möjlighet att ta sin remiss till valfri privat klinik. Primärvården bedrivs till största delen av egenföretagare som förhandlar med regionerna om ersättningar och uppdrag.

Tre danska reformer att kopiera

Det finns tre reformer som svenska politiker skulle kunna hämta direkt ur det danska sjukvårdssystemet, för att korta köerna och förbättra patientupplevelsen:

1. Inför fritt sjukhusval från dag ett. Patienter borde inte vara begränsade till sin hemregion för specialistsjukvård. Från det att en remiss skickats borde det stå patienten fritt att välja offentlig eller upphandlad specialistklinik. En sådan ändring förutsätter ett system som hanterar betalningar mellan regioner, liksom ett bättre utbyte av journalinformation än vad som finns idag.
2. Skärp vårdgarantin till 30 dagar för bedömning till specialistläkare. Det är orimligt att patienter ska behöva vänta mer än tre månader, och sedan kanske inte ens erbjudas behandling när de väl träffat specialistläkaren. En bedömning ska genomföras snabbt, och om offentliga eller upphandlade kliniker inte kan göra detta inom 30 dagar borde patienten ha rätt att ta sin remiss till valfri privat aktör.
3. Minska toppstyrningen av primärvården. De svenska regionerna toppstyr idag de vårdcentraler som äger patientlistorna. Den danska lösningen är att låta allmänläkarna äga en del av primärvårdssystemet, genom att äga patientlistorna, och parterna förhandlar om uppdragets omfattning. På så vis finns kan allmänläkarna kräva ersättning i proportion till krav, något som inte är fallet här och som antagligen bidragit till den svenska allmänläkarbristen. Genom en stärkt allmänläkarkår kan patienterna alltid lita på att de har en läkare att vända sig till när de blir sjuka.

Det går förstås inte överföra hela det danska sjukvårdssystemet till Sverige. Sjukvårdssystem utvecklas långsamt och stegvis för att svara på politiska behov. Sverige är också ett mer glesbefolkat land än Danmark, men detta är bara ytterligare ett argument för varför patienterna borde kunna söka sig bortom regiongränserna. Vårdköerna är också längst i de norra glesbygdsregionerna.

Det finns idag verkligen ett behov av förändring, och vårt ganska snarlika grannland i syd utgör ett lysande exempel på hur vården skulle kunna fungera. Med några blygsamma inslag av dansk sjukvård – men inte deras besynnerliga räknesystem – hade Sverige haft kortare köer och mer nöjda patienter.