Gardfjell (MP): Bryt polariseringen i skogsdebatten

För en utomstående måste det vara ganska knepigt att förstå skogsdebatten när de olika aktörernas utgångspunkter är fullständigt diametrala. Att befinna sig i denna debatt liknar mest att vara i en centrifug som snurrar för fullt. Argument tenderar att bli till ytterligheter i stället för att det är en seriös diskussion där man kan väga olika aspekter och nå samsyn i frågor. Miljöpartiet efterlyser mer sans och balans i debatten – nu.

Obegripligt undantag

Ta Moderaternas senaste utspel om att EU inte ska lägga sig i svensk skogspolitik. Med detta ifrågasätter Moderaterna själva existensen av en politik för biologisk mångfald. Eftersom EU har stor betydelse för all slags miljöpolitik i hela unionen, och att det i retoriken från partier som Moderaterna oftast välkomnas att miljökrav ska vara EU-gemensamma eller globala, är det ganska obegripligt att man ska göra undantag just för det här området. Men när Moderaterna samtidigt driver att naturreservat i Sverige ska upphöra till förmån för ökad exploatering så är det förstås enklare att förstå vad deras ambition är.

Havererad skogsdebatt

Med det skogsbruk vi haft fram till nu har miljömålen som fastställts av Sveriges riksdag inte nåtts. Sveriges ensidiga skogsbruk är en delförklaring till att livet på jorden utarmas. Men ett hållbart skogsbruk kan också vara en del av lösningen.

I Sverige har vi arbetat mot miljömålen sedan 1990-talet. Nu gäller det att inte överge det miljöarbete som redan finns bara för att det finns ambitioner för en växande bioekonomi. Tvärtom. Miljömålen måste uppnås även när behovet av skogsråvara ökar. Eftersom den absoluta merparten av skogsmarken brukas behöver åtgärder för att bevara och öka den biologiska mångfalden i den brukade skogen vidmakthållas och förstärkas.

Sveriges ensidiga skogsbruk är en delförklaring till att livet på jorden utarmas. Men ett hållbart skogsbruk kan också vara en del av lösningen.

Maria Gardfjell (MP)
Riksdagsledamot och förste vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet

I ett land där 70 procent av markytan består av skog – där landets ekonomi är beroende av exportintäkter från skog, där naturens artmångfald är beroende av hur skogen brukas – där har vi inte råd med en havererad skogsdebatt.

"Hitta nya sätt"

De synpunkter andra medlemsstater i EU har att Sverige ska arbeta för att uppfylla internationella konventioner och EU-regelverk vad gäller skydd av arter, biotoper och natur avspeglas även i de synpunkter som finns i företag som bidrar med de exportintäkter som Sverige är beroende av. Ska Sveriges exportmarknad fortsätta vara stark och skapa mervärden är det ett måste att se till att vi har fortsatt höga ambitioner för biologisk mångfald i vårt land.

Försäljning av FSC-märkta varor visar att skydd av nyckelbiotoper lönar sig. För att trovärdigheten ska vara stor, och stora kostnader inte ska belasta enskilda skogsägare har nyckelbiotoperna inventerats av en statlig myndighet sedan 90-talet. Kraven på förändring saknar konsekvensanalys.

Storskogsbruket dominerar i den svenska skogsnäringen, men ägandet är spritt. Från Miljöpartiets sida anser vi att det finns stor anledning att ge de mindre skogsägarna bättre villkor.

Den markägare som värnar om naturen ska kunna kombinera detta med god ekonomi för sin näringsverksamhet. I jordbruket bidrar samhället med miljöersättningar. Låt oss inspireras av detta och hitta nya sätt att främja naturvårdsarbetet inom skogsbruket.

Samhällsinsatsen

Vi måste också arbeta vidare med och utveckla de verktyg vi redan har. En beprövad och av markägare ofta uppskattad metod är helt enkelt att skydda skogen formellt och betala en generös ersättning för detta.

Nedanför den fjällnära regionen är endast 3,7 procent av skogsmarken skyddad. Det svenska skyddet är alltså inte representativt, vilket de globala målen kräver att det ska vara. Bara genom att visa att vi tar seriöst på våra åtaganden kan vi påverka andra länder att göra detsamma. Sveriges trovärdighet i kraven att stoppa avverkningar i regnskogen handlar om att vi hela tiden måste städa framför egen dörr. Och det är bråttom, för en miljon arter riskerar utrotning globalt.

Alla enskilda skogsägare måste få rimlig information om hur skogslagstiftningen, där produktionsmålet och miljömålet ska vara jämställda, ska kunna uppnås med god ekonomi för den enskilde skogsbrukaren. Därför borde de ha rätt till kunskap utan att behöva hamna i skottgluggen i en fullkomligt polariserad debatt. 

Från naturvårdssynpunkt ställs fullt rimliga krav att de mest värdefulla naturmiljöerna skyddas från avverkning, men för att lyckas med det behöver skogsbruket faktiskt förstå och känna tillfredsställelse över vilken stor samhällsinsats de bidrar med. Det kräver ett bättre samtalsklimat.