Oacceptabelt att Skogsstyrelsen lämpar över utredningsansvar på skogsägarna

Det största problemet med ”den nya ordningen i skogen” som nyligen aviserades, är att Skogsstyrelsen har lagt över myndighetens utredningsansvar på den enskilda skogsägaren. Detta har fått oacceptabla konsekvenser när skogsägare – ibland med anlitande av sakkunnig – tvingas räkna och dokumentera art och kön på varje enskild fågel i berörda skogar.

Låt utredningsansvaret ligga på staten

Regeringen gav nyligen uppdrag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen; att ta fram nya riktlinjer om vem som ska bära ansvaret för att inhämta underlag om förekomsten om arter. Utifrån de juridiska analyser som vi och andra har genomfört är det tydligt att utredningsansvaret ligger på staten och att det även bör göra det i framtiden.

Både jord- och skogsbruket utövas generellt inom vad som i grundlagen benämns som pågående markanvändning. Detta är en del av vårt egendomsskydd och vår svenska reglering av den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Syftet med att ha äganderätten skyddad i grundlagen är att den har en sådan grundläggande betydelse att den måste vara tryggad, oavsett vilka debatter eller strömningar som pågår i samhället.

Grundlagsskyddet innebär att pågående markanvändning ska få fortsätta och att begränsningar av skogsbruk endast får ske under speciella förutsättningar. Detta särskiljer pågående markanvändning från verksamheter där verksamhetsutövaren behöver söka olika former av tillstånd för sin verksamhet, så som bygglov eller miljötillstånd av olika slag.

Att skogsbruk räknas som pågående markanvändning fastställdes senast i de så kallade fjällnäradomarna (MÖD 2020:8) där myndigheterna också försökte förhindra skogsbruk i strid med grundlagen.

Praxis saknas

Grundlagen står över alla andra svenska lagar. Det innebär att varken miljöbalken, andra regleringar eller dess tillämpning får strida mot grundlagsskyddet. Det som Skogsstyrelsen kräver av enskilda skogsägare idag i form av underlagsinhämtning går att likna vid en ny typ av miljökonsekvensbeskrivningar som aldrig förutsatts i gällande lagstiftning. För att Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket ska kunna ställa denna form av krav, både i dag och i framtiden, krävs stöd i lag. Det saknas i nuläget.

Det som Skogsstyrelsen kräver av enskilda skogsägare i form av underlagsinhämtning går att likna vid en ny typ av miljökonsekvensbeskrivningar som aldrig förutsatts i gällande lagstiftning.

Att myndigheterna inte har rätt att ställa denna form av krav på skogsägare tydliggörs även i propositionen följdlagstiftningen till miljöbalken (1997/98:90 sida 245). Vid en genomgång av de domar Skogsstyrelsen hänvisar till, kopplat till överskjutandet av utredningsansvar från staten till de enskilda, så kan vi dessutom konstatera att det saknas vägledande praxis på området. Saken är aldrig prövad av domstol, än mindre av överrätt.

Inte EU:s fel

När nu Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ska ta fram nya riktlinjer vill vi påminna om grundlagsskyddet för pågående markanvändning. Om inte myndigheterna tar hänsyn till detta och beaktar de ramar som staten har att hålla sig inom kommer förvirringen, kostnaderna, tvisterna och rättslösheten bland skogsägare fortsätta i ytterligare många år framöver. Denna utveckling går inte att skylla på EU. Den måste rättas till på hemmaplan.