Låt inte fler som behöver assistans hamna mellan stolarna

På regeringens bord ligger ett förslag om statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Trots att det finns många obesvarade frågor, verkar regeringen ha bråttom att gå vidare med en reform som riskerar att få långtgående konsekvenser. Vi vill varna för att gå för fort fram – ett förstatligande måste vila på en rättssäker behovsbedömning. Annars riskerar många att förlora sin personliga assistans.

Båda förslag har nackdelar

Om staten tar över ansvaret för den personliga assistansen finns inte längre kommunerna kvar som ett skyddsnät. Det kommer inte att vara möjligt att få personlig assistans på annat sätt än via Försäkringskassan. Alternativen som då erbjuds är punktinsatser som hemtjänst eller institutioner som gruppboenden – lösningar som inte på något sätt kan jämföras med personlig assistans.

En av utredningens centrala frågor var att lämna förslag på hur rätten till personlig assistans ska avgöras. Utredningen presenterade tre alternativ, men valde att lägga fram två av dessa som konkreta förslag – ett huvudförslag och ett alternativt förslag.

Ju fler tolkningar Försäkringskassan gör av domstolsbeslut, desto mindre del av ett toalettbesök eller en dusch räknas som ett grundläggande behov.

Vi ser nackdelar med båda dessa förslag, och vi hade hellre sett en annan lösning. Vi anser att huvudförslaget leder till för stor rättsosäkerhet. Det ger Försäkringskassan stort utrymme att tolka behoven samtidigt som praxis kommer att få avgöra hur många timmar grundläggande behov man behöver för att ha det till personlig assistans. Vi vet inte var vi hamnar då.

Se behoven i sin helhet

I våra remissvar föredrog vi därför, med viss tvekan det alternativa förslaget, eftersom det erbjuder något mer förutsägbarhet. En stor brist med detta förslag är dock att behov av personlig assistans fortfarande kommer att minuträknas och fragmentiseras.

Det som avgör rätten till personlig assistans är hur de grundläggande behoven definieras och bedöms. Vi har sett att dessa behov bryts ner i allt mindre delar, där varje moment får allt kortare tid, vilket gör det svårt för många att uppfylla kraven – även om gränsen sätts lågt.

Ju fler tolkningar Försäkringskassan gör av domstolsbeslut, desto mindre del av ett toalettbesök eller en dusch räknas som ett grundläggande behov. Vi är övertygade om att denna utveckling kommer att fortsätta, och det måste åtgärdas innan ett förstatligande genomförs. Behov måste ses i sin helhet och inte styckas upp i små, tidsbestämda delar som i dag.

Att låta praxis styra, eller sätta en alltför hög gräns för grundläggande behov, kommer leda till att många inte når upp till kriterierna för personlig assistans. Det får inte ske! Förutom den personliga katastrof det skulle innebära för individen, skulle Sverige ytterligare frångå sina åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Efter den svidande kritiken som FN gav Sverige i våras, blir detta särskilt pinsamt.

Försäkringskassans tolkningar skapar hinder

Vi har också sett hur tidigare reformer, som utredningen om stärkt rätt till personlig assistans, inte har fått det genomslag som förutspåddes. Försäkringskassans tolkning av lagen har skapat oförutsedda hinder, vilket har lett till att många fortsatt står utan den assistans de har rätt till. Detta visar att riskerna med en så stor reform som statligt huvudmannaskap är för stora i dagsläget. Vi kan inte riskera att fler människor hamnar mellan stolarna på grund av restriktiva tolkningar av lagen.

Vi uppmanar därför regeringen att inte ta steg i fel riktning och i stället se till att säkra en hållbar och rättssäker lösning. Vi vill fortfarande se ett statligt huvudmanskap, men först när behovsbedömningarna har åtgärdats.