Se över vilka universitet som ska få behålla sin status

Önskan att få göra sin favorithögskola till universitet är inte så verklighetsfrånvänd som man kan tro. I Sverige har det blivit tradition att S strösslar ut universitetsstämplar som om de inte hade någon betydelse. Göran Persson gav högskolorna i Karlstad, Växjö, Örebro, Sundsvall och Östersund universitetsstatus, trots att det i flera fall stred mot Högskoleverkets uppfattning. Stefan Löfven utsåg Malmö högskola till universitet, trots lägst betyg av Universitetskanslersämbetet. Även Mälardalens högskola skulle ha sitt och fick bli universitet kort efter att högsta domstolen konstaterat att utbildningen inte höll godtagbar standard.

Men vad spelar det för roll? Väljarna blir ju glada!

Resonemanget håller inte

Som resultat står Sverige med oproportionerligt många statliga universitet sett till vår befolkning. Ändå tappar vi mark som kunskapsnation. Det är nästan som att ju fler desto bättre-resonemanget inte håller.

S-politikerna skriver att det är viktigt att den nationella forsknings- och utbildningspolitiken kopplas samman med regionala målsättningar. Det är ett väldigt ärligt sätt att säga att det viktigaste inte är universitetens kvalitet, utan att utbildningspolitiken anpassas efter vad som är trevligast för just deras del av landet. Forskningsfinansieringen och den avancerade kompetensen ska såklart inte spridas ut bara för att det gör socialdemokratiska väljare i Jönköping glada.

Däremot är det jätteviktigt att värna geografisk spridning av högskolor, som kan fokusera på att specialisera sin utbildning medan universiteten sysslar med ledande forskning. Systemet måste få vara dualistiskt och inte bygga på tanken att ju bättre en högskola är, desto närmare är den en universitetsstatus. Det socialdemokratiska tankesättet förminskar högskolornas viktiga uppgift. Som tur är meddelade regeringen i mars att man bryter med S-traditionen att utnämna nya universitet och i stället kommer satsa resurserna där kvaliteten redan är hög. I höstbudgeten presenterades exempelvis en historiskt stor satsning på forskning och innovation. Det är angeläget.

Granska vilka universitet som ska få behålla sin status

I sin rapport Glädjeutnämningarna av univer(S)iteten har tankesmedjan Timbro granskat svenska universitets placeringar i de tre mest prestigefyllda internationella mätningarna. Ingen av S glädjeutnämningar höll måttet, men det stoppar inte partiet från att testa igen med Jönköping. Men formuleringen ”Jönköping University är ett lärosäte med en unik profil av internationalisering och entreprenörskap. Globalt konkurrenskraftig kunskap och kompetens med lokal handlingskraft bidrar i hög utsträckning till länets och samhällets utveckling” låter mer som tagen från ett av högskolans egna reklamblad än som seriös utbildningspolitik från Sveriges största parti.

Utbildningsminister Johan Pehrson får gärna svara på detta tragiska genom att gå längre än tidigare meddelat och tillsätta en oberoende utredning som granskar svenska universitet och föreslår vilka som är av tillräckligt god kvalitet för att behålla sin status. En sådan åtgärd hade på riktigt kunnat gynna Sverige som kunskapsnation – och i förlängningen även Jönköpings valkrets.