Sveriges arbetsterapeuter: Universitetskanslersämbetet missar målet

Det är allmänt känt att det råder en omfattande kompetensförsörjningskris i Sverige. För att vi på ett resurseffektivt sätt ska kunna möta framtidens behov med bibehållen kvalitet pågår just nu en av de största reformerna inom svensk hälso- och sjukvård i modern tid – omställningen till en god och nära vård.

Det handlar i hög grad om en fokusförflyttning från botande av sjukdom till mer hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande insatser utifrån ett personcentrerat perspektiv.

Behovet har aldrig varit större 

Det ökade fokuset på förebyggande och rehabiliterande insatser medför ett förändrat behov av kompetens inom hälso- och sjukvården. Vissa kompetenser kommer på sikt behövas i mindre utsträckning, medan andra kommer behövas mer. Arbetsterapeut är en sådan profession som kommer behövas i ökad utsträckning om Sverige på ett effektivt sätt ska kunna genomföra den fokusförflyttning som omställningen till en god och nära vård syftar till.

Behovet av arbetsterapeuters insatser synliggörs också i ökande utsträckning inom den nationella kunskapsstyrningens nationella riktlinjer och vård- och insatsprogram, vilket ytterligare ökar efterfrågan på professionens kompetens.

I dagarna överlämnar Universitetskanslersämbetet, UKÄ, en analys till regeringen gällande arbetet med att ta fram nationella målnivåer för ett antal vårdutbildningar. Med stor förundran kan vi konstatera att arbetsterapeututbildningen inte är en av dessa. Behovet av målnivåer som säkerställer att vi i Sverige utbildar tillräckligt många legitimerade arbetsterapeuter har aldrig varit större.

Arbetsterapeuter finns i dag inom fler områden och fler verksamheter än någonsin och är en central profession inom svensk hälso- och sjukvård och omsorg. Inom den kommunala hälso- och sjukvården är arbetsterapeut den numerärt näst största legitimerade professionen. Alltmer efterfrågas också arbetsterapeuters kompetens inom andra verksamheter såsom elevhälsan och olika arbetsmarknadsinsatser. Behovet av arbetsterapeuters insatser synliggörs också i ökande utsträckning inom den nationella kunskapsstyrningens nationella riktlinjer och vård- och insatsprogram, vilket ytterligare ökar efterfrågan på professionens kompetens.

Nyckeln till hållbar samhällsutveckling 

På många håll i Sverige är bristen på arbetsterapeuter stor och har så varit under flera års tid. Antalet vakanta tjänster ökar, liksom trycket på de få arbetsterapeuter som finns i verksamheterna. Med nuvarande dimensionering av utbildningsplatser kommer bristen på arbetsterapeuter att öka än mer framöver. Konsekvenserna av detta riskerar att bli förödande. Bristläget skapar redan i dag en ohållbar arbetsmiljö för en alltför stor del av landets arbetsterapeuter, men framför allt leder det till att personer som är i behov av arbetsterapeuters insatser inte får det stöd de behöver. Det riskerar inte bara att leda till stort lidande för individen och dennes närstående utan också till stora kostnader för samhället.

Brist på arbetsterapeuter riskerar att leda till ökad fysisk och psykisk ohälsa, förlängda eller återkommande sjukskrivningar, fler fallskador, fler hemtjänsttimmar och längre vårdtider i slutenvård – det vill säga raka motsatsen till det omställningen till en god och nära vård syftar till.

Även grundutbildningarna påverkas negativt av bristen på arbetsterapeuter. När verksamheten saknar arbetsterapeutisk kompetens blir det svårare för lärosätena att erbjuda platser för verksamhetsförlagd utbildning. Det är ett stort hot mot möjligheten att bedriva arbetsterapeututbildning av hög kvalitet och därmed också mot professionens framtida kompetens.

Omställningen till en god och nära vård är nyckeln till en hållbar samhällsutveckling, men om vi ska lyckas krävs en ”Nära vård-säkrad” kompetensförsörjningsplan. UKÄ missar målet i sin analys, men om regeringen vill träffa rätt med omställningen är det nödvändigt att utbildningsdepartementet och socialdepartementet krokar arm och tillser att nationella målnivåer tas fram även för arbetsterapeuter.