Den svenska skogsnäringen måste vända blickarna mot Tyskland

Vi måste våga jämföra vår skogsnäring med andra länders. Redan en jämförelse med Tyskland visar att det finns stora möjligheter att öka nyttorna från den svenska skogen.

För varje kubikmeter virke som avverkas i Tyskland skapas mer pengar till skogsägare, mer till industrin och mer till samhället jämfört med i Sverige. Varje kubikmeter i Tyskland ger fler anställda och därmed inkomster till det allmänna.

Få i Sverige vet om det, men Tyskland är en lika stor skogsnation som vårt land. Tysk skogsnäring avverkar lika mycket virke som svensk. Men där upphör likheterna. För till skillnad från en obefintlig svensk skogspolitik så har man i Tyskland ett tydligt mål att öka förädlingsgraden för att för den vägen få ut mer företags- och samhällsnytta av varje kubikmeter virke. I Sverige däremot minskar förädlingen.

I Tyskland utvecklas skogsbruk och industrin tillsammans. I Sverige ses det som två olika näringar. Genom att bortse från denna samverkan mellan utvecklingarna i skogsbruk respektive skogsindustri kommer förmodligen den svenska skogspolitiken att fallera.

Klimatet och jobben

I höstens regeringsförklaring ville statsministern att skogen skulle vara en strategisk resurs både för klimatomställningen och svensk konkurrenskraft.

I Sverige låter det i skogsnäringens kommunikation som att deras viktigaste roll är att rädda klimatet och skapa jobb. När bolagens viktigaste roll är att maximera vinsten åt ägarna. Men klimatet och jobben är naturligtvis mycket viktiga nyttigheter av skogsnäringens verksamhet. Och då blir det väldigt intressant att jämföra sig med Tyskland.

Det började så bra

Redan när dagens skogspolitik skrevs för 30 år sedan förstod regeringen behovet av en ökad förädlingsgrad. I propositionen 1992/93:226 om nya mål för skogspolitiken står bland annat:

”Vi kan inte längre utgå från att Sverige skall kunna förse världsmarknaden med s.k. bulkvaror av t.ex. trä och massa till konkurrenskraftiga priser i lika hög grad som tidigare… Det bör vara möjligt att använda den producerande råvaran på ett effektivare sätt och betalningsförmågan borde därför kunna förbättras… Omstrukturering av skogsindustrin och en fortsatt rationalisering av skogsbruket är led i strävan mot en ökad konkurrenskraft.”

Dessa insikter har tyvärr inte funnits i efterföljande skogsutredningar och inte heller i Tidöregeringens nyligen påbörjade skogsutredning.

Tyskland gör rätt

Tysk skogsnäring har 2-3 gånger fler anställda än den svenska och motsvarande ökade skatteinkomster.

Men medan Tyskland satsar på ökad förädling, sjunker eller ligger den svenska skogsindustrins förädlingsgrad still. Vi går alltmer mot att exportera grovsågade bräder och pappersmassa. Vi har investerat oss in i en stor massa- och pappersindustri och en förhållandevis liten sågverksnäring.

Mina beräkningar för år 2020 visar att:

• Förädlingsvärdet för skogsbruket är 1,75 gånger högre i Tyskland än i Sverige per nettoavverkad kubikmeter timmer.
• Förädlingsvärdet i den tyska träbearbetande industrin är 2,7 gånger högre per använd kubikmeter virke än i den svenska industrin
• Förädlingsvärdet i den tyska massa-pappers-, och pappersvaruindustrin var år 2020 1,85 gånger högre per kubikmeter använd fiberråvara än i den svenska industrin.
• Tyskland producerar 1,5 gånger mer papper per använd kubikmeter fiber än i Sverige och Sverige producerar 10 gånger mer marknadsmassa per använd kubikmeter fiber än Tyskland.

Mycket högre timmerandel

Tyskland är inriktat mot produktion av kvalitet och sågtimmer medan skogsbruket i Sverige är inriktat på volym och massavedsproduktion. I Sverige gör vi även hårda gallringar som leder till lägre timmervolymer vid slutavverkning.

Cirka 80 procent av nettoavverkningen utgjordes av timmer i Tyskland medan det var 49 procent i Sverige. Timret är avsevärt mer värt än massaveden.

Produktionskostnaderna, till stor del högre löner, är avsevärt högre i Tyskland än i Sverige, men slutresultatet är ett avsevärt högre förädlingsvärde i Tyskland.

Det skall påpekas att växtförhållandena är delvis olika i Tyskland och Sverige, men det kan inte vara den enda förklaringen till den stora skillnaden i förädlingsvärden.

Förädlingsvärde den efterföljande industrin

De dominerande andelarna av den träbearbetande industrin i Tyskland är sågverk, tillverkning av skivor och byggnads- och inredningssnickerier. Förädlingsgraden är högre i de tyska sågverken med bland annat skräddarsydda produkter för byggnadsindustrin. I Sverige finns det nästan ingen skivindustri kvar och vi har en begränsad snickeriindustri.

Råvarubehovet i den svenska träbearbetande industrin var 37,8 miljoner kubikmeter timmer år 2020 och i den tyska motsvarigheten 63,9 miljoner. Det är en avsevärd skillnad. 

Sammantaget betyder detta att den träbearbetande industrin i Tyskland har betydligt högre betalningsförmåga för råvaran än den svenska industrin.

Bättre ekonomi, fler jobb och skatteinkomster

Sveriges problem som land, är inte virkesbrist, utan den låga förädlingsgraden. En annat skogsbruk som gav mer timmer för mer förädling kan bli en injektion för svensk landsbygd.

Det skulle ge högre förädlingsvärde, bättre ekonomi för skogsägaren, ha en positiv effekt på klimatet genom mer långlivade produkter och främja den biologiska mångfalden.

Framtiden finns även i nya innovativa högteknologiska fiberprodukter med höga förädlingsvärden. Trots forskning i framkant är det bara 3-4 procent av skogsindustriföretagens omsättning i dag, som kan härledas till de nya och genuina bioprodukterna.

Beräkningarna visar att en skogspolitik utan integration av skogsproduktion och utvecklingsinriktningar av industrin kommer att ge felaktig skogspolitik. Statsministern har naturligtvis rätt i att skogen är en strategisk resurs, men enbart om resursen används på ett värdeskapande sätt i skogsbruk och industriproduktion.

Läs en längre version av artikeln, inklusive detaljer om beräkningarna, här.