2030-målet akut hotat efter elbilsbonusbeskedet

”Vi är på motorvägen till klimathelvetet, med foten kvar på gaspedalen”. Orden är inte någon extrem miljöorganisations, utan FN:s generalsekreterare Antonio Guterres i inledningsanförandet till klimattoppmötet COP i Sharm-el-Sheikh. På samma möte talar statsminister Ulf Kristersson om vikten av att snabbt minska klimatpåverkan och berömmer svenskt näringsliv som går före i omställningen. Blott timmar senare aviserar regeringen att bonusen till elbilar tas bort med omedelbar verkan.

2030-målet är nu akut hotat. Näringslivets investeringsvilja sjunker.

Beslutet tar alltifrån fordonsbranschen till miljörörelsen på sängen. Inte ens klimat- och miljöminister Pourmokhtari verkar beredd. På frågor om vad det innebär för klimatmålet att över en natt skrota stimulansen till elbilar, ber hon att få återkomma.

1. Grunderna för beslutet är felaktiga. ”Kostnaden för att äga och köra en klimatbonusbil börjar bli jämförbar med kostnaden för att äga och köra en bensin- eller dieselbil”, påstår regeringen i sitt pressmeddelande. Det är en häpnadsväckande kursändring från energiminister Ebba Busch som fram tills nyligen menade att premien bara går till de ”som har råd att köpa en elbil för en miljon kronor eller mer”. I själva verket har akut halvledarbrist, stigande priser på kritiska råvaror och en svag svensk krona lett till att elbilarna på sistone stigit i pris. Att elen också blivit dyrare har knappast undgått någon.

Klimatmålet hotas

2. 2030-målet hotas. Budgetpropositionen anger att ”Regeringen bedömer att etappmålet för inrikes transporter inte kan nås med beslutade styrmedel, utan ytterligare åtgärder behövs för att nå målet.” Dessa ska presenteras i den klimatpolitiska handlingsplan som regeringen ska presentera för riksdagen under våren. Redan efter att regeringen aviserade planerna på att kraftigt sänka reduktionsplikten, visade Naturvårdsverket och Energimyndigheten att 2030-målet knappast kan nås; den väldigt värdefulla elektrifieringen av vägtransporter är redan i huvudsak intecknad och så mycket annan politik att ta till i närtid finns helt enkelt inte. Åtgärder på helt andra områden, som mer återvätade våtmarker, koldioxidlagring eller utsläppsminskningar utomlands duger inte – detta mål gäller för inrikes transporter. Därför måste regeringen i sin kommande handlingsplan besinna sig; mängden förslag som ger betydande utsläppsökningar är helt enkelt för stor.

3. Fördelningen är katastrofal. Med fortsatt bonus är elbilen på väg att bli överkomlig också för ”vanligt folk”. För 58 procent av Kristdemokraternas väljare och 73 procent av Sverigedemokraternas är premien en förutsättning för att skaffa elbil, likaså för sex av tio 56–79-åringar. Premien är särskilt avgörande för att låginkomsttagare och landsbygdsbor ska kunna välja bort bensin- och dieselbilen nästa gång. Allt enligt en ny Sifo-undersökning från Kvdbil. Därtill är det först nu som utbudet av eldrivna skåpbilar, pickup:er och lätta lastbilar börjar bli rimligt; tas bonusen bort nu blir hantverkare och andra hårt arbetande småföretagare utan.

Riksdagen kan säga stopp

4. Riksdagen bör inte acceptera detta. Riksdagens folkvalda tänks debattera, förhandla och besluta om varenda budgetpost i regeringens förslag, för att enas framåt jul – inte sällan med betydande förändringar jämfört med ursprungsförslaget. Så fungerar vår demokrati. Men nu lägger regeringen fram ett budgetförslag där en post som i år står för 7,4 miljarder kronor ska ändras bokstavligen över en natt, utan att riksdagen har något att säga till om. Som en jämförelse ska riksdagen däremot besluta om stödet till bio-CCS på 25 miljoner kronor; belopp som är tre promille så stora hanteras demokratiskt. Varför det är så extremt bråttom med just elbilsbonusen förklarar inte regeringen, och riksdagen bör som en lägsta anständighetsnivå begära att premien till el- och gasbilar hanteras i riksdagen som alla andra budgetposter. Driver regeringen igenom detta, bör riksdagen begära att bandet backas.

Skillnaden är himmelsvid

5. Liberalerna bör stå på sig. Liberalerna utger sig för att vara en slags garant för de gröna frågorna i den nya majoriteten, och har fått högt betyg i miljöorganisationernas sammanställningar. De angav strax före valet att ”Bonusen ska sänkas successivt för att vara borta i BP26. Låt oss anta att den sänks till 50 000 kronor i BP23 och 30 000 kr i BP24. Bonusen till laddhybrider halveras i BP24 och tas bort i BP25. Bonusen till gasbilar halveras i BP24 och försvinner i BP25.” En sådan inriktning är inte orimlig – det är självklart att el- och gasbilar inte för evigt ska delfinansieras av statskassan. Men skillnaden mellan deras förslag och det som nu läggs fram är himmelsvid. De kan enkelt blidka koalitionspartiernas kritik mot bonus-malus-modellen:

• Moderaterna vill sänka stödet till laddhybrider. Det är redan genomfört.
• Sverigedemokraterna anser att bonus-malus är för dyrt. Det åtgärdas exempelvis genom att förlänga malus till fem år och sluta finansiera elbilar som säljs vidare till Norge.
• Kristdemokraterna som inför valet 2018 kallade bonus-malus för en hörnsten i sin klimatpolitik, vill inte ge stöd till riktigt dyra elbilar. Det är redan stoppat med pristaket på 700 000 kronor.

Tidöavtalet mellan majoritetspartierna slår fast att ”Sveriges klimat- och miljöpolitik ska vara ambitiös”. Nu är det dags för regeringen att leva upp till detta.