Fia Ewald: "Vad som pågår i SKR:s slutna rum är ogenomträngligt"

Nyligen avslöjade SVT att SKR spelade en viktig roll bakom kulisserna när fyra myndigheter gick ut och tonade ner ett beslut från Arbetsmiljöverket om munskydd i äldreomsorgen. Avslöjandet har skapat stor irritation på fackligt håll, men aktualiserar även frågan om SKR:s förhållande till myndighetsutövning och offentlighetsprincipen. Har SKR makt utan insyn? 

Altinget har med anledning av detta ställt ett par snabba frågor till informationssäkerhetsexperten Fia Ewald. 

Hej Fia Ewald, tidigare chef för MSB:s enhet för systematisk informationssäkerhet. Du har tidigare kritiserat SKR för att organisationen agerar som en myndighet, men inte underställs samma krav på insyn som en myndighet. Har du fått rätt nu?

– Ja, tråkigt nog bevisar väl SKR på egen hand min tes. Eller kanske så är det snarare de aktuella myndigheterna som visar hur oklar SKR:s ställning är när de låter en arbetsmarknadspart ensam gå in och påverka myndighetsbesluten till sin fördel.

Detta hör inte hemma i svensk demokrati med de krav på transparens som finns i övrigt.

Fia Ewald, informationssäkerhetsexpert.

SKR:s invändning brukar vara att de är ideell förening, samt att man som arbetsgivarorganisation hanterar förhandlingar som inte kan ske inför öppen ridå. Hur ser du på det?

– Det är ju en märklig och utdaterad beskrivning. Om man läser Riksrevisionens rapport från 2017 om staten och SKL (som de då hette) framgår det tydligt att SKR blivit en del av den statliga styrningen av vården där organisationen förhandlar direkt med departementet. I vissa fall har man till och med varit med och gett sig själv både statligt uppdrag och resurser.

Stora resurser överförs från staten till föreningen utan möjlighet till insyn och uppföljning. Detta hör inte hemma i svensk demokrati med de krav på transparens som finns i övrigt. Argumentet att förhandlingarna skulle kräva att hela organisationen undantas från insyn är bara fånigt. Varenda offentlig organisation är också arbetsgivare som genomför förhandlingar men har ändå krav på sig att kunna hantera allmänna och offentliga handlingar.

Häromåret hamnade du i debatt med SKR om detta. Du skrev då att SKR:s makthavare bör tvingas ut ur "den så behagliga stugvärmen". På vilket sätt bör detta ske?

– Jag menar att SKR måste välja väg. Antingen går man tillbaka till att vara rena förhandlingsorganisationer eller så måste man följa samma regler som gäller för offentlig sektor i övrigt. Väljer man den senare vägen kan man till exempel ombilda sig till ett kommunalförbund. Alternativet är att staten går in och styr upp det hela och som första steg stoppar in SKR i bilagan till offentlighets- och sekretesslagen. I den bilagan räknas de organisationer upp som inte är myndigheter men som ändå är skyldiga att följa offentlighetsprincipen. Personligen tycker jag att det vore rimligt med en bredare diskussion om vilken roll SKR egentligen ska ha i den svenska förvaltningen.

Den här skandalen avslöjades, kanske just för att förloppet inbegrep interaktion mellan flera myndigheter som omfattas av offentlighetsprincipen. Kan det inte vara så att det mesta SKR gör i realiteten sker i samröre med myndigheter, så att det mesta blir offentligt ändå?

– Nej, jag tror inte att information som rör SKR:s verksamhet blir offentlig bara för att de samverkar med myndigheter. Inte ens i medlemsorganisationerna finns handlingar som rör SKR:s mäktiga beredningar diarieförda. Detta upptäckte jag när jag försökte få fram underlag från beredningen för digitalisering. Det gick vare sig via SKR (förstås) men inte heller via regioner som själva har delegater i beredningen. Så vad som pågår i SKR:s slutna rum är ogenomträngligt för dem som betalar och det är inte heller möjligt att utkräva ansvar.