Försvarets miljölättnader bör inte slinka igenom för snabbt

Det är inget nytt att Försvarsmakten anser att miljölagstiftningen innebär svårhanterligt långdragna miljötillståndsprocesser för framför allt övnings- och skjutfälten. Det är en sorts underhållsskuld på lagstiftningsområdet som kan sägas ha legat och skvalpat, ingen regering har i alla fall vare sig haft energi eller sett skäl nog att tag i de problem som ÖB pekat på. Det vill säga före kriget i Ukraina.

Nu pågår ett intensivt arbete på flera olika håll med att röja hinder, införa lättnader och undantag på miljöområdet – för totalförsvaret i allmänhet och för det militära försvaret i synnerhet, till exempel:

• Boverket fick i uppdrag att föreslå fler undantag för försvaret i plan- och bygglagen för att snabbare kunna bygga ut verksamheten (Boverkets entusiasm inför sådana undantag visade sig vara begränsad).
  
  
• En utredare ska snabbutreda om regeringen i fler fall än i dag kan ta över ärenden från miljödomstolarna när det berör totalförsvarets tillväxt.
  
  
• En annan utredare föreslog nyligen en permanent Lex Cementa-lag där regeringen i kris- och krigslägen kan ge samhällsviktig verksamhet tillfälliga miljötillstånd.

Men inte minst så ligger det en utredning klar på klimat- och näringslivsdepartementet med förslag om hur Försvarsmaktens begäran om bland annat femåriga undantag från krav i miljöbalken ska kunna genomföras. Det är ingen okontroversiell begäran och det är sannolikt inte heller någon enkel juridisk manöver. Tilläggas kan att den legat still på departementet sedan i november utan att skickas ut på remiss, trots löften från försvarsministern om att den är på gång.

En skärva av utredningen har dock sett dagens ljus. Det är promemorian om att Försvarsmakten ska få undantag i miljövillkoren vid övningar med utländska förband, en typ av övningar som ökat kraftigt i och med kriget i Ukraina och med Sveriges Nato-ansökan.

Men i förslaget nämns inte ens frågan om vilka konsekvenser som undantagen från miljövillkoren kan få för dricksvatten och vattenskydd. Det kan man lugnt tycka är rätt förvånande (och sen se det som ett ovanligt tydligt exempel på poängen med att förslag skickas ut på remiss).

Kommunerna och PFAS-vattnet

Ett annan fråga kopplad till dricksvattnet är regeringens beslut nyligen att ge försvaret tillåtelse att dränera rullbanan på Karlsborgs flygplats, utan att först sanera området från PFAS. Krigshotet trumfade kommunernas oro för dricksvattnet i Vättern. Men det är i de kommunala va-bolagens knä som ansvaret för dricksvattnets kvalitet ligger, inte hos Försvarsmakten, och vattnet i Vättern ligger redan nära de nya tuffare gränsvärdena för PFAS.

Oron kring Vättern minskar knappast av att kommunala bolaget Uppsala Vatten är i en lång, utdragen domstolsstrid mot Försvarsmakten om ansvaret för PFAS-föroreningar i dricksvattnet. Ett ansvar som Försvarsmakten kämpar hårt för att undkomma.

Och i Ronneby står striden mellan de förgiftade invånarna i Kallinge, genom PFAS-föreningen, och det kommunala VA-bolaget. Ett fall som pågått sedan år 2016 och nyligen nådde ända upp till högsta instans. Här är det alltså inte ens Försvarsmakten som förgiftat vattnet genom PFAS-haltigt brandskum som ställs till svars, utan VA-bolaget som ovetande sålt dricksvattnet.

Granskning och debatt behövs

Försvarsmakten är en myndighet med stor kapacitet att förstöra miljön. Det ligger i verksamhetens natur. Och när olika förslag om lag- och regeländringar nu skyndas fram med hänvisning till kris och krig, då kan det bli långt ifrån perfekt. Därför finns all anledning till tuff miljögranskning och seriös debatt när förslagen om lättnader, undantag och snabbspår för försvaret rullar ut från departementet framöver.