Replik: COP29-mötet i Baku är inget annat än ren greenwashing

Azerbajdzjan rankas numera som det mest auktoritära landet i Europa, värre än Ryssland och Belarus. I den amerikanska tankesmedjan Freedom Houses senaste ranking av Global freedom får landet 7 poäng av 100, ett mera än talibanernas Afghanistan. I Reportrar Utan Gränsers senaste ranking av pressfriheten i världen finns Azerbajdzjan på plats 164 av 180 länder.

Ambassadören skriver att Armenien stödde Azerbajdzjans ansökan om att stå värd för mötet utan att nämna förutsättningarna. Armenien gjorde detta för att få 32 krigsfångar från Karabachkriget 2020 släppta; krigsfångar som hölls fängslade trots att vapenstilleståndsavtalet stadgade att dessa skulle släppas. Att använda krigsfångar som handelsvara strider självfallet mot internationell rätt.

Repressionen ökar

Bakom ambassadörens vackra tal om att inkludera olika grupper och civilsamhället finns en bister verklighet. De senaste åren har vi sett en ökad repression mot oberoende journalister och oppositionella i Azerbajdzjan.

Azerbajdzjans mest kända dissident är Gubad Ibadoglu, en nationalekonom som bland annat verkat vid London School of Economics. Hans forskning om korruption i de ledande skikten har naturligtvis irriterat regimen i landet. Då han sommaren 2023 var i Azerbajdzjan för att besöka sin mor blev han fängslad. I fängelset försämrades hans hälsa, men han släpptes i april i år. Han hålls dock fortfarande i husarrest och anklagelserna mot honom, som gäller penningtvätt, kvarstår.

Greenwashing förändrar inte faktum

Europaparlamentet har krävt att medlemsländerna inför sanktioner mot Azerbajdzjan på grund av landets etniska rensning av armenierna i Nagorno-Karabach i september 2023 och behandling av interna dissidenter. I januari i år beslöt Europarådets parlamentariska församling att frånta Azerbajdzjan dess rösträtt i församlingen för detta år för att landet inte har fullföljt de förpliktelser som ett medlemskap innebär.

Inga vackra formuleringar från ambassadören kan dölja det faktum att årets stora klimattoppmöte ordnas i ett land där bristerna vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter är skriande. De försvinner inte med greenwashing och fagert tal om fred och klimat utan genom åtgärder som nu helt lyser med sin frånvaro.