Gunnar Hökmark: Tystnaden riskerar att föda fler tragedier

Terrorismen föder tragedier. Det är terrorismens syfte, att skada dem man hatar så mycket att de viker ner sig eller skräms till tystnad samtidigt som sorgen över de egna man låter offra i kampen ska stimulera till ökat hat, och ökad kamp. De jubel vi nu ser över att judar har mördats och det förakt mot dem som fördömer terrororganisationen kan inte ursäktas av någon tragedi som terrorismen har skapat. Den brutala antisemitism vi nu ser är unik i vårt samhälle.

De politiska partier som nu inte vågar, vill eller orkar fördöma dessa krafter väljer tystnadens eftergivenhet. Då ger man upp inför totalitära grupper som är demokratins fiender.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson översköljdes av tillmälen och förakt i sociala media när hon entydigt fördömde Hamas mördande den 7 oktober. Motsvarande hände också när Stefan Löfven en tidigare gång tog Israels ställning mot terrorns krafter. Det är ingen tvekan om att en betydande del människor i Sverige som anser sig vara socialdemokratiska sympatisörer reagerar negativt när den som de anser är deras partiledare fördömer Hamas. Det får inte leda till eftergivenhet, varken offentligt eller när det gäller att i den egna partiorganisationen utesluta dem som inte entydigt står upp mot terrorism och hat mot judar.

Opassande av Andersson

Det är därför direkt opassande här Magdalena Andersson på fullt allvar hävdar att en person som i strid med partiledningens rekommendation deltar i möten med ledande företrädare för Hamas skulle vara deras främsta kritiker.  Det var inte bara Socialdemokraternas rekommendation han gick emot utan även det antisemitiska systerpartiet Fatahs rekommendation.

Att försöka vända upp och ner på allt genom att hävda att den som i strid med alla rekommendationer deltar i ett möte med Hamas-företrädare skulle vara Hamas främsta kritiker är att inte ta ett allvarligt problem på allvar. Det är ett påstående som i debattens hetta kan framstå som påhittigt men det är inte modigt. De tragedier som drabbar människor till följd av det krig som Hamas terror har lett till är värda samma medkänsla och sorg som andra tragedier men bekräftar tyvärr just terrorismens vidriga konsekvenser. Tragedierna och sorgen berör alla men är ingen ursäkt för att ge Hamas legitimitet. Tvärtom.

Det är den antisemitism vi nu ser som skapar nya hot mot säkerheten i det svenska samhället.

När en företrädare för Magdalena Anderssons tidigare regering dessutom sluter upp bakom dem som hyllar Hamas och som aktivt stör möten i det svenska samhället är det fara å färde. De som betraktar hyllandet av terror och mötesstörning som normala demokratiska aktiviteter har hamnat på fel sida i den strid som nu måste tas för demokratin i Sverige.

Relativisera inte antisemitismen

Det är fullt legitimt att ha olika uppfattningar om de strider som nu pågår i Gaza, i en komplex miljö och med outhärdliga förutsättningar, men det är inte legitimt att jämställa terrorismens avsiktliga mördande med de konsekvenser som Hamas krig har gett. Det finns när det gäller hatet och mördandet ingen möjlighet att ha olika uppfattningar, om man vill stå på demokratins sida.

Det finns heller ingen möjlighet att ha olika uppfattningar om dem som hyllar terrorismen om man vill vara en kraft mot den. Det finns vidare inte något utrymme att av politiska skäl relativisera den hotfulla antisemitism vi nu ser i det svenska samhället med annan antisemitism. Det vi nu ser är unikt och måste mötas av unika reaktioner.

Den socialdemokratiska partiledningen har inget att bevisa när det gäller den egna synen på antisemitism och terror.  Däremot måste den nu visa att den är beredd att agera mot dem inom och utom det partiet – som i bland annat Malmö - som ursäktat eller stött dessa krafter. Den måste upphöra med att hävda att de som genom närvaro på möten legitimerar Hamas skulle vara de främsta kritikerna. Det är ett blånekande som fungerar som ett försvar för det som bör fördömas. Socialdemokraterna måste också dra en gräns mot sitt systerparti Fatahs antisemitism.

Det är antisemitismen i Mellanöstern som är grunden till en konflikt som inte kunnat lösas på decennier. Det är den antisemitism vi nu ser som skapar nya hot mot säkerheten i det svenska samhället. Då måste man vara tydlig och hålla rent. Både i Sverige och i svensk utrikespolitik. Tystnaden riskerar alltid att föda fler tragedier.