Inte en budget att bli folkkär på

Det är tuffa tider för många. Även för finansministrar. Att de nya inflationssiffrorna som SCB publicerade i fredags visade sjunkande inflationstakt räcker inte som halmstrå för Elisabeth Svantesson som i dag på morgonen presenterade sin vårbudget med tillägget att vi är i ett ”väldigt besvärligt ekonomiskt läge”. Sänkt tillväxtprognos och högre arbetslöshet är några av de förväntningar som hon skisserade vid presentationen. Lågkonjunkturen väntas pågå in i 2025, enligt finansministern, som samtidigt betonade stora osäkerheter i prognoserna. 

Det som gör väljarna i allmänhet ängsliga, det ger förr eller senare också en finansminister huvudvärk.

Sjunkande inflationstakt lugnar i synnerhet inte när avmattningen framför allt bottnar i att energipriserna sjunker. Regeringen satsade i valrörelsen en hel del prestige i sina utlovade bränsle- och elstöd till hushållen, men när elstödspengarna började rullas ut i februari hade de flesta redan klarat sig igenom vintern. Förvisso inte utan höga räkningar, men folk var likväl igenom det värsta – och hade redan annat att oroa sig över.

Maten är orosmomentet

För medan prisökningstakten på energi nu går nedåt, så fortsätter inflationen på mat att ligga skyhögt – och det är den som oroar folk allra mest. Och det som gör väljarna i allmänhet ängsliga, det ger förr eller senare också en finansminister huvudvärk.

När Infostat i februari ställde frågan till allmänheten om i vilken utsträckning prisökningar har påverkat privatekonomin var matpriserna det överlägset största orosmomentet. Det här är prisökningar som finansministern har svårare att göra något åt i en vårbudget.

Få lindringar för hushållen

Inflationen slår olika mot olika individer. Den generella inflationstakten är 10,6 procent, men ser man till inflationen för varukorgar för olika hushållstyper framgår att inflationen drabbar en ensamstående förälder i storstad allra värst – för den här gruppen är den personliga inflationen så hög som 13 procent. Strax därefter kommer barnfamiljer i storstad, vars personliga inflation ligger på 12,4 procent. Svårt är det också för ensamstående föräldrar i mindre städer.

Svantessons uppdrag just nu är att i möjligaste mån undvika att elda på inflationen och hon beskrev det också som sitt absolut viktigaste mål just nu. Det betyder att hon har minimala möjligheter att lägga en budget att bli folkkär på. Det är också få satsningar i budgeten som över huvud taget riktas till att underlätta för de hårdast drabbade hushållen. Visst, man har gått fram med att förlänga och även höja det tillfälliga bostadstillägget för just barnfamiljer, men detta är egentligen budgetens enda lindring som skickas i de gruppernas riktning.

Frågan om att bli folkkär, eller åtminstone inte direkt avskydd, är alltid relevant i politiken. Ser man till vilka som Svantesson riskerar att bli minst populär hos med denna budget är det klassiskt ”svåra jaktmarker” för Moderaterna. Det är till exempel genomgående kvinnor som i högre utsträckning säger att de påverkas av högre matkostnader – 78 procent av kvinnorna respektive 65 procent av männen. 

Bryter man ner Infostats fråga om prisökningarnas påverkan på privatekonomin på kön så är klassdimensionen tydlig. 75 procent av LO-medlemmarna uppger att de påverkas av dyrare mat, medan medlemmar i Saco- och TCO-förbund säger sig vara mindre drabbade (runt 60 procent.) 

Splittring kring Tidöbaserad budget

Allt som allt tecknar detta bilden av en situation där regeringspartierna har få kort i rockärmen, medan oppositionen har en gynnsam mylla för utspel riktade mot grupper där de traditionellt är starka. Socialdemokraterna krävde för några veckor sedan att regeringen skulle inrätta en ”priskommission” mot höga matpriser, medan Vänsterpartiet har krävt att regeringen ska skriva avtal med livsmedelshandlarna om prispress. Ur ett bekymrat väljarperspektiv kan en uttryckt vilja göra ”nåt” förefalla mer handlingskraftigt än att sitta vid rodret och ta ansvar för inflationen genom att inte göra det.

Det är en svår sits för regeringspartierna. Och även så för Sverigedemokraterna.

På måndagsmorgonen står SD:s ekonomisk-politiske talesperson Oscar Sjöstedt med som avsändare till en debattartikel om budgeten tillsammans med finansministern och övriga regeringspartier. Samtidigt aviserade SD redan i fredags att Sjöstedt skulle finnas tillgänglig bland oppositionspartierna i kammarfoajén för pressfrågor efter att budgeten presenterats. 

För SD kan det bli en svår balanskonst att å ena sidan sluta upp kring denna Tidöbaserade budget, samtidigt som man allt oftare verkar vilja markera avstånd till åtminstone delar av politiken – och delar av regeringens partier. Det är, som sagt, inte en budget att bli folkkär på. Suget hos SD att bete sig oppositionellt lär öka under våren.